Atomen i mänsklighetens tjänst?

En angelägen doku i kärnkraftsdebatten

Regi: Maj Wechselmann

Filmfoto: Maj Wechselmann, Lennart Malmer

Research. Charlotte Thege, Paul Rimmerfors, My Leffler, Jan Strömdahl, Sture Gröndal

Online: Simon Thil

Ljud: Mikael Brodin, Ljudbang

Genre: Dokumentär

Speltid: 75 min.

Land och år: Sverige 2020

Svensk filmpremiär: Göteborgs Filmfestival 26 januari 2020, Smygpremiär

Maj Wechselmann är en av svensk dokumentärfilms stora namn. Sedan tidigt 70-tal har hon närmare 60 filmer bakom sig, t ex ”Viggen 37 – ett militärplans historia” (1973), ”Bang och världshistorien” (2008) och den senaste ”Moa Martinsson-Landsmodern” (2019). Många av hennes dokumentärer har starkt påverkat svensk debatt, andra har gått mer obemärkta förbi. Alla präglas av socialt patos och utgår ofta från ett kvinnligt perspektiv. I sin nya film ”Atomen i mänsklighetens tjänst?” ifrågasätter Maj Wechselmann kärnkraftens roll i krig och fred fram till våra dagar.

Delar av dokumentärens förödande historia har berättats förr, på senare tid dock mer sällan. Berättelsen börjar i Hiroshimas och Nagasakis helvete 1945, pekar sedan på vanvettet i den militära kapprustningen under kalla kriget 1946 – 1990 och bristerna i kärnkraftsutbyggnaden, liksom kärnkraftsolyckorna (Harrisburg 1979, Tjernobyl 1986, Fukushima 2011) med nedläggning av kärnkraftverk som följd. ”Atomen i mänsklighetens tjänst?” berör också kortfattat kärnkraftens militära användning i ett framtida rymd-scenario.

Ingen behöver tvivla på att Maj Wechselmanns sympatier finns hos kärnkraftsmotståndarna. Redan som 8-åring delade Maj och hennes föräldrar ut Stockholmsapellens uppmaning till nedrustning och totalförbud för kärnvapen. Det skedde på Stockholms gator 1950. I dokumentären lyfter hon nu fram de 100 000-tals dödsoffren för bombningarna av Hiroshima- och Nagasaki, men även journalisten Barbro Alvings tidiga reportage som redan 1948 förmedlade de överlevandes berättelser. Efter Japans kapitulation förhindrade ockupationsmakten USA länge sådana vittnesmål att nå ut i världen.

Maj Wechselmann kom efter kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011 att filma på plats i Japan. Hennes inslag därifrån vittnar bland annat om det omöjliga i att evakuera över en miljon människor inom en radie på 4 – 5 mil från kärnkraftverket. Vissa invånare utsattes för så höga stråldoser att få, på grund av strålningsrisken, vågade vistas i deras närhet. Speciellt utsatta var hjälpbehövande äldre som tvingades leva isolerade.

För mig som var barn i Norrbotten på 50-talet blev dokumentärens skildring av tidens svenska beslutsfattares obegripliga tilltro till teknikens och atomkraftens möjligheter den intressanta delen. Filmen återger bland annat svenska militära planer på sprängningen av en atomladdning under jord av samma storlek som Nagasakibomben, trots det folkliga motståndet mot svenskt atomvapen. Provsprängningar gjordes söder om Jokkmokk 1956 och 1957. Ingen hänsyn togs till strålningsrisker för människor eller djur. Så inte heller vid planeringen av kärnkraftverket Barsebäck nära folkrika städer som Köpenhamn, Malmö och Lund. Barsebäck var innan nedläggningen nära att haverera. Kärnkraftverket uppvisade också brister i kylsystemet.

Dokumentären berör ingående det faktum att kärnkraftverk åldras. Bara i Europa lär finnas 46 kärnkraftverk som redan överskridit sina planerade livslängder. Den ständigt aktuella frågan i debatten är också; Kan ett ständigt lappande och lagande av gamla kärnkraftverk förhindra det ”osannolika” att hända? För att citera Tage Danielsson, innebär framtiden ”att det osannolika rakar upp i 100 procent” och därmed händer?

Den version av ”Atomen i mänsklighetens tjänst?” jag såg på pressvisningen saknade tyvärr en välbehövlig, sammanhållande och i vissa fall förklarande speakerröst. Min möjlighet till helhetsbedömning kan därför inte bli helt rättvisande. Enligt uppgift ska dokumentären också kompletteras framöver. Trots denna min invändning råder inga tvivel om att Maj Wechselmanns nya film behövs i debatten, som den förödande dokumentär över mänskliga tillkortakommanden den är.

Jag ger jag tre starka filmögon av fem till ”Atomen i mänsklighetens tjänst?”
2020-01-25

Eva Sarman