Claire (Juliette Binoche) är en frånskild litteraturprofessor i femtioårsåldern som lever varannan veckas-liv med sina två tonårssöner. Varannan vecka lever hon ut sin lusta med den betydligt yngre älskaren Ludo (Guillaume Gouix). När vi först möter Claire sitter hon mitt emot sin nya kvinnliga terapeut Dr. Catherine Bormans (Nicole Garcia) som är några år äldre än henne själv. Claire är tungt medicinerad och det är uppenbart att hon gått i terapi en längre period.
I terapisamtalen rullas Claires liv upp. Efter att Ludo plötsligt avslut relationen genom att låta hans vän Alex (Francois Civil) tala om att hon inte ska ringa mer, är hon förkrossad, hela livet blir till en grå filt och hon har svårt att koncentrera sig på sitt arbete. Hon blir besatt över att ta reda på vad Ludo gör och skapar en ny identitet på Facebook: Clara, 24 år, med en mystisk profilbild som hon hittat på en okänd kvinna på nätet. Istället för att direkt kontakta Ludo så går hon via Alex som både jobbar och bor tillsammans med honom. Det dröjer inte länge förrän Alex nappar på henne vänskapsförfrågan. Vad Claire inte hade räknat med är att en farligt stark attraktion ska uppstå dem emellan. Efter att ha skrivit till varandra en tid tar Claire mod till sig och ger Alex ett nummer till en gammal telefon och det är genom samtalen som relationen verkligen tar fart. Claire låter sig själv förvandlas mer och mer till Clara och möter omvärlden på nytt genom en ung kvinnas ögon. Trots att hon är medveten om att detta inte är en relation som någonsin kan leda någonstans är hon oförmögen att avsluta.
Det börjar lite tveksamt och förutsägbart: medelålders kvinna sörjer sin förlorade ungdom. Hon upplever att den skönhet och attraktionskraft som följer där med, sakta rinner av henne. Allt är naturligtvis i Claires huvud, personligen tycker jag att Juliette Binoche aldrig varit vackrare. Terapisamtalen blir djupare och snuddar vid den brännande kärnan. Sakta kommer skamliga hemligheter upp till ytan, sorger tvingas till att kläs i ord, svagheter blottas och lögner avslöjas. Claire erkänner att för henne är sociala medier både som en räddningsflotte och som att drunkna, det är farligt enkelt att flyta runt i en virtuell verklighet. När terapeuten frågar om hon söker ett annat liv, så svarar Claire hon att hon äntligen hittat sitt eget i identiteten som Clara.
Många är in-zoomningarna på Binoches ansikte och ögon och det är tydligt att kameran älskar henne. Hon är en mästare på att med små medel förmedla en storm av känslor. Även Garcia har ett enorm förmåga att i rollen som terapeut få ett helt neutralt ansikte att uttrycka hur mycket hon kan relatera till det som Claire känner, men som hennes profession hindrar henne från att erkänna.
Tempot är långsamt men ändå märkligt pulshöjande. När jag nästan tror att jag vet hur det ska gå blir det omtag på omtag. Det som börjar som drama, övergår i romantik och utvecklas tillslut nästan till en thriller. Inte den du tror är så mycket mer än man kan tro och får fyra starka ögon av fem möjliga.
2019-09-30
