En komikers uppväxt

Johan Rheborg har aldrig varit bättre

Regi: Rojda Sekersöz

Manus: Jonas Gardell

Skådespelare: Jakob Eklund, Arvin Kananian, Johan Rheborg m.fl.

Genre: drama

Speltid: 92 min.

Svensk biopremiär: 11 oktober 2019

Distributör: SF Studios

1992 kom boken En komikers uppväxt som handlar om tolvåriga Juha som, tillsammans med de utstötta klasskompisarna Thomas och Jenny, kämpar för att undgå mobbing och bli accepterade av de tuffa killarna och tjejerna i klassen. För att överleva blir Juha till klassens clown och tvingas själv till att mobba för att överleva den hårda uppväxten i Sävbyholm. Texten varvas med den vuxna Juhas tankar och upplevelser när han jobbar som stå upp-komiker. Boken är skriven av Jonas Gardell och bygger på hans egen uppväxt i Enebyberg, strax norr om Stockholm. Senare samma år kom TV- serien i tre delar med bl. a Björn Kjellman i rollen som den vuxna Juha. Den finns att se på SVT Öppet Arkiv. Kritikerna var tudelade till boken men läsarna älskade Gardells 70-tals skildring och år 2000 delades den ut till samtliga elever i åttonde klass i Sverige. Nu är det alltså tredje gången vi får möta Juha med vänner.

Filmen ligger mycket nära boken, många repliker är exakta med ursprungsmanuset. TV-serien har fördelen att vara 3×45 minuter lång och innehåller därmed en större del ur boken. I filmen har prioriteringar varit nödvändiga och då har bl. a pappa Bengt (Fredrik Hallgren) dragit det kortare strået. Jag tror nog att fler än jag saknar scenen med kräkhinken och sjukdomsdiskussionen med grannen. Borta är även allt resonemang runt änglar och Gud, vilket gör att manuset känns fräschare. Andra saker har med fördel tillkommit, så som lillasyster Marianne (Cilla Thorell) i vuxen ålder. Gesterna är yvigare, tempot högre och det frossas lite väl mycket i 70-tals nostalgin vad gäller både kostym och dekor. Humorn är kvar och smärtan är lika stark nu som i boken. Barnskådespelarna gör en bra insats, det är jobbigt att se stackars Juha (Loke Hellberg) tvingas slå Thomas (Teo Dellback) för att undgå själv att få stryk. Det skär i hjärtat när Jenny (Elisabet Xie) inte blir bjuden på Juhas fest och ser allt genom fönstret tvärs över gatan. Stefan (Alexander Johansson) och Lennart (Olle Frelin) är lika elaka som tidigare. Dock är det de vuxna rollerna som skiner starkast – Juhas mamma (Maria Sid), Thomas mamma (Kerstin Gandler), fröken (Klara Zimmergren, vuxna Stefan – som faktiskt spelas av Jakob Eklund i både film och tv-serie. Men den stora behållningen är Johan Rheborg. Tvärt emot övriga roller är han sparsmakad och återhållsam. Han bär Juhas ärr från barndomen synligt för alla som vågar se. Han får mig att rysa. Han får mig att gråta. Han har aldrig varit bättre än så här.

På vägen hem efter pressvisningen hoppar jag av en station tidigare och går förbi huset som Jonas Gardell växte upp i. Huset är ombyggt och glänsande vitt, av den tidigare tegelfasaden finns inte ett spår. Det slår mig att huset har gjort en klassresa precis som författaren själv. På andra sidan gatan ligger Jennys hus. Om hon verkligen hette Jenny vet jag inte, inte heller hur mycket av det i boken som är sant. Men ett är sant, Juhas barndom skulle kunnat vara precis så som boken och filmen beskriver det. Även om jag inte är uppvuxen i Enebyberg känner jag igen det mesta. Vem som var klassens clown, vem som var snyggaste tjejen. Vilka som inte kom över plinten på gympan. Vem som jämt hotade med stryk och vem som var den som mottog slagen. Vem jag själv var i alla dessa roller och vad många av oss gjorde för att inte bli till offret för dagen. Det pratas ofta om hur tufft det är att vara barn idag, men inte var det speciellt enkelt förr heller. Alla vuxna som fanns runtomkring som sällan ingrep och mest tyckte att barn skulle synas men inte höras och som överhuvudtaget inte kunde läsa av barnens sociala koder. Min lärare tog inte en hutt i kartrummet, men hon valde att titta bort när mobbingen svepte över klassrummet. Jag hatade mellanstadiet lika mycket som Juha gör.

En komikers uppväxt må utspela sig på 70-talet men är högaktuell än idag. Då, liksom nu, handlar det om att bli sedd, få bekräftelse och vara omtyckt. Fortfarande sker det på bekostnad av andra fast nu i skydd bakom en skärm eller på sociala medier, allt för att skapa likes.

En komikers uppväxt får fyra starka ögon av fem möjliga.
2019-09-27

Ulrika Köpsén