Smärta och ära

Vackert, smärtsamt om filmkonstnärs åldrande och ensamhet

Originaltitel: Dolor y gloria

Regi och manus: Pedro Almodóvar

I rollerna: Penélope Cruz, Antonio Banderas, Julieta Serrano, Raúl Arévalo, Federico Etxeandia m.fl.

Speltid: 113 min.

Ålder: från 11 år

Genre: Drama

Svensk biopremiär: 27 september 2019

Distributör: Scanbox Entertainment

Antonio Banderas spelar Salvador Mallo, en regissör, som ser tillbaka på sitt liv. Han befinner sig i en både konstnärlig och levnadskris. Hans hälsa sviktar, ryggen delvis stelopererad, astma, depression och värk. Bilderna från sin barndom med framförallt sin kärleksfulla mamma Jacinta (Penélope Cruz) är intagande. Salvador som pojke är begåvad, har bra sångröst och lär sig tidigt läsa och skriva. Ett gripande inslag i filmen är när gossen Salvador lär analfaten och muraren Eudardo (César Vicente) att läsa. Eudardo tecknar konstnärligt den unge Salvador läsande i en bok. När Eudardo tvättar sig naken i familjen Mallos kök vaknar Salvadors intresse för män.

För trettio år sedan gjorde Salvador Mallo sin framgångsrika film Sabor. Nu tar han kontakt med Alberto Crespo (Asier Etxeandia) som spelade huvudrollen i filmen. Mötet blir trevande och Alberto introducerar heroin för Salvador som snabbt hamnar i beroende. Salvador Mallo skriver ett teatermanus, ”Beroende”, och Alberto spelar enmansrollen och pjäsen vinner framgång.

Men Salvador Mallo går djupare in sin depression, tröstar sig med heroin mot psykisk och fysisk smärta. Han får läkarhjälp och en enkel operation ska bota Salvadors problem med att svälja. Det är oklart om operationen lyckas eller om Salvador ger upp.

Smärta och ära sägs vara en, i varje fall delvis, självbiografisk film om Pedro Almodóvars liv. Den är mycket vackert filmad i tilltalande färger. Ljus, ljud och musik är imponerande smakfullt och konstnärligt framställda. En del tycker att tempot är för långsamt, men jag tycker varje scen får den tid den behöver i sin gestaltning.

Vad som är Almodóvars egna erfarenheter och vad som är dikt vet egentligen bara han själv. Men det är ett drama som i tidshopp mellan barndom och vuxenliv berättar om en konstnärs känslighet och svårigheter att bygga bärande personliga relationer. Han pysslar om sin gamla mamma Jacinta (Julieta Serrano), som förbereder sin begravning för honom. Deras scener tillsammans är ömsinta och ärliga, och med lite vassa repliker från mamman.

Pedro Almodóvar vann en Oscar 2003 för bästa manus och nominerades för bästa regi för sin film Hable con Ella (Tala med henne) från 2002. Han nominerades till Guldpalmen i Cannes 2019 för sin film Dolor y gloria (Smärta och ära).

Antonio Banderas vann välförtjänt pris i Cannes 2019 som Best Actor för sin roll som Salvador Mallo i Smärta och ära. Han utrycker en känslighet och vilsenhet med sitt kroppsspråk och med sina blickar som berör en djupt. Banderas och Almodóvar har tidigare samarbetat i filmer som Mujeres al borde de un ataque de ”nervios” (Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott) 1988, lÁtame! (Bind mig, älska mig!) 1989 och La piel que habito (The Skin I Live In) 2011. Banderas och Almodóvars arbetsrelation är således konstnärligt fruktbar och deras kemi kreativ och konstruktiv.

Smärta och ära handlar om en framgångsrik och åldrande regissörs livssituation och framförallt hans möten med olika människor. De är som alltid personers relationer som bygger dramat och även personliga tankar och känslor får sitt uttryck i relation till andra.

Filmen känns särskilt personlig och intim, när man förstår att handlingen till stor del är Pedro Almodóvars liv. Han bjuder in oss till sin själ och kanske inte alla aspekter var så självklara eller ens lätta att göra. Men därför blir filmen berörande och man känner stark sympati för att inte säga kärlek till rollporträttet Salvador Mallo.

Fyra av fem filmögon.
2019-09-23

Jan-Eje FerlingFörfattare