Godzilla II – King of the Monsters

Dyrare, större och flera monster blir inte alltid en bättre film

Regi: Michael Dougherty

Manus: Michael Dougherty, Zach Shields

I rollerna: Kyle Chandler, Vera Farmiga, Mille Bobby Brown m.fl.

Genre: Action, äventyr, fantasi

Speltid: 131 min.

Land: USA, Japan

Svensk biopremiär: 29 maj 2019

Distributör: Twentieth Century Fox

Godzilla från 2014 blev en stor kassasuccé för Warner Bros med biljettintäkter på ca 529 miljoner USD. Med en utökad budget med 25% och fem långa år av väntan för Godzilla-fansen finns det stora förväntningar på nya Godzilla II – King of the Monsters. Och visst är filmen större inte bara vad gäller utgifterna.

Godzilla är ursprungligen ett japanskt monster som gjorde sin debut på vita duken 1954 och har sedan dess varit huvudpersonen i över 30 filmer, de flesta japanska. För er som inte är så insatta i fenomenet är Godzilla en jättedinosaurie som väcktes till liv vid ett kärnvapentest på 50-talet och strålningen muterade då varelsen så att den kan spruta en radioaktiv stråle på sina offer. I de olika filmerna har Godzilla ibland varit ond och ödelagt allt som kommer i hans väg, för att i andra vara god där han hjälper mänskligheten när andra monster hotar världen.

King of the Monsters utspelar sig logiskt fem år efter förra filmen och denna gång får vi följa Dr Emma Russell (Vera Farmiga) med exmaken Mark Russel (Kyle Chandler) och dottern Madison (Millie Bobby Brown). Emma och Mark förlorade sin son för fem år sedan då han, liksom många andra, dog till följderna av Godzillas framfart i syfte att skydda världen mot andra förhistoriska monster. Precis som befolkningen i övrigt har familjen delade åsikter beträffande Godzilla. Mark anser att Godzilla är ond och ska utrotas, Emma att Godzilla inte kan hållas ansvarig för sonens död. Mark har dragit sig undan civilisationen och Madison bor nu med sin mamma. Dr Emma Russel är forskare på Monarch (en hemlig vetenskapsorganisation som forskar på och försvarar förhistoriska monster) och hon har lyckats ta fram en frekvensapparat som kan skicka ut alfahanneljud i syfte att kontrollera varelserna.

Emma sympatiserar med ekoterroristen Jonah Alan (Charles Dance) som anser att människan är på väg att förgöra jorden genom överbefolkning, utsläpp, slöseri med naturresurser etc. De tror att enda chansen för att livet på jorden ska fortgå är att väcka de rättmätiga ledarna till liv och, trots att det också innebär kaos och förgörelse, så kommer världen att blomstra i såren, precis som marken efter en skogsbrand. Därför väcker de monster efter monster till liv, så som Mothra (fjäril), Rodan (ödla) och inte minst den trehövdade rymddraken King Ghidorah, även kallad Monster Zero. Naturligtvis går det inte som ekoterroristerna tänkt sig.

Vad är det då som är större i King of the Monsters, förutom budgeten? Monstren är fler, större, starkare och mer elaka än i förra filmen. Godzilla är jätte-jättestor på slutet. De förstör allt som kommer i deras framfart och denna gången är de över hela jorden. Ljudnivån är obarmhärtigt hög i princip hela tiden. Monster vrålar konstant. Ni som tar med era barn, (åldersgräns 11 år) använd med fördel öronproppar. Slutfighten är säkert dubbelt så lång, i alla fall känns det som så och det är inte något gott betyg. Överlag är filmen för lång och lite jämntjock och inte alls lika spännande som förra, där det mer handlar om en kamp mot tiden.

Att sätta Millie Bobby Brown (mest känd som Eleven i Stranger Things) i en av huvudrollerna är säkert i syfte att locka yngre fans. Tyvärr har hon i princip samma roll som alltid och skriker och gråter mer än hon har repliker. Saker som jag retade mig på i förra filmen kvarstår och är fortfarande lika obegripliga – varför t ex detonera en bomb innan alla hunnit sätta sig i säkerhet? Översättaren måste fått hjärnsläpp när hen översatte Monster Zero till Monster Noll. Hur o-coolt som helst. Däremot är animeringarna bättre, vilket märks speciellt i de scener där personerna kommer riktigt nära Godzilla.

Behållningen i filmen är den Monarch-anställde Dr Ishiro Serizawa (Ken Watanabe) som håller sin anteckningsbok i handen i skarp konstrast till alla skärmar och datorer och, precis som i förra filmen, lyckas förmedla sin stora fascination och respekt för Godzilla på ett äkta sätt. Föredömligt blir inte heller slutet allt för snyftigt lyckligt.

Det känns tveksamt om King of the Monsters kommer bli samma ekonomiska succé som sin föregångare, men vem vet, Godzillafansen är många, även om de äkta fansen anser att de amerikanske filmerna borde heta enbart Zilla – Because the Americans have taken God out of Godzilla.

Godzilla – King of the Monsters får två ögon av fem möjliga.
2019-05-29

Ulrika Köpsén