Stupid Young Heart

Utmärkta skådespelare och gripande om tonårsgraviditet och mognad

Originaltitel: Hölmö nuori sydän

Regi: Selma Vilhunen

Manus: Kirsikka Saari

I rollerna: Jere Ristseppä, Pihla Viitala, Rosa Honkonen, Ville Haapasalo m.fl.

Genre: drama

Land: Finland

Språk: finska, somaliska

Textad: på Svenska

Längd: 102 min.

Åldersgräns: från 11 år

Biopremiär: 29 mars 2019

Distributör: Folkets Bio

Lenni (Jere Ristseppä) är en spinkig och kort 15-årig kille som på en fest får ihop det med snygga Kiira (Rosa Honkonen) och sex veckor senare är graviditeten ett faktum. Trots att de är så unga är det helt logiskt, även för publiken, varför de bestämmer sig för att behålla barnet. Lennis mor blev lämnad när hon väntade sin son och Kiiras mamma förutsätter att hon ska göra abort utan någon vidare diskussion, något som smärtar, då Kiira själv föddes under mammans tonår.

Drömmen om en hel familj och att kunna ge något till barnet, som de själv saknat, är stark. Men utan möjlighet till jobb och därmed avsaknad av pengar är den inte lätt att bilda familj. Kiira går på husvisning, köper spjälsäng och gör tappra försök att fortsätta i danstruppen, trots den växande magen. Lennis strävan att dels finna en fadersfigur, dels förbereda sig för att själv bli en, griper tag i en. När Janne (Ville Haapasalo) dyker upp är han den enda som genuint gratulerar Lenni till barnet och då tänds ett hopp. Janne gör ett älskvärt intryck och försöker göra en man av Lenni, både genom att lära honom hantera en skruvdragare och genom träning i kampsportslokalen. Men Janne är samtidigt en man med tvivelaktig kvinnosyn och den som drar Lenni allt längre in i en främlingsfientlig miljö.

Hollywood har levererat filmer om oönskade graviditeter i åratal, oftast med komiska förtecken. Många minns säkert charmiga Juno som kom 2007. Stupid Young Heart är stundtals charmig, men där slutar alla jämförelser. Filmen är rå och äkta, båda huvudrollsinnehavarna lyckas fint med att gestalta hur det är att befinna sig i gränslandet mellan barn och vuxen och hur det blir när man tvingas in i en situation man inte alls är mogen för. Speciellt debuterande Jere Ristseppä, som spelar Lenni imponerar. Men filmen spänner över så mycket mer och det framväxande främlingshatet fastnar tyvärr på ytan och sensmoralen summeras i den stereotypa vänlige somaliske grannen som kör taxi.

Som mamma till både pojkar och flickor i samma ålder är det stundtals smärtsamt att se filmen, inte minst under den långa och komplicerade förlossningen. Även om jag kommer att uppmuntra mina tonåringar att ändå se filmen är jag osäker på om de verkligen är målgruppen.

Filmen har belönats med en Jussi för bästa manus och vann Kristallbjörnen för bästa film i kategorin Generation 14plus på filmfestivalen i Berlin 2019.

Det blir fyra filmögon av fem, främst för strålande insatser av huvudrollsinnehavarna.
2019-03-25

Ulrika Köpsén