Draktränaren 3

Vacker och välgjord animation

Originaltitel: How to Train Your Dragon

Regi: Dean DeBlois

Manus: Dean DeBlois baserat på serieboken ”How to Train Your Dragon” av Cressida Cowell

I rollerna: Jay Baruchel, America Ferrera, F. Murray Abrahm m.fl.

Svensk röster: Hicke

Genre: Animation, action, äventyr

Speltid: 104 min.

Censur: Barntillåten i vuxens sällskap (annars 7 år)

Svensk biopremiär: 22 februari 2019

Distributör: Universal Pictures International

I den sista delen i den episka Draktränar-trilogin ställs Hickes (Jay Baruchel) och Tandlös relation inför sin största prövning hittills, när de tvingas fly sitt hem, Berk, för att försöka hitta den gömda Drakvärlden. Samtidigt jagas de av den onde prisjägaren Grimmel (F. Murray Abraham). Tandlös får reda på, att han inte är den enda draken av sitt slag när han möter en kvinnlig nattfasa. Hicke och Tandlös ställs inför möjligheten att deras framtid kanske inte är med varandra.

Dean DeBlois, som skrev och regisserade de första två filmerna, återvänder här som manusförfattare och regissör för att avsluta sin trilogi om Hicke och Tandlös. Någonting som alltid har fått Draktränar-filmerna att sticka ut från mängden av andra animerade filmserier är att karaktärerna växer och utvecklas mellan varje film. I första filmen var Hicke en ung tonåring som ville vinna sin fars respekt samtidigt som han försökte undvika att ta ansvar. I Draktränaren 3 är han nu en vuxen man som tillsammans med Tandlös stolt tar på sig rollen som hövding och beskyddare över Berk och dess invånare.

Draktränaren 3 är en av de vackraste animerade filmer jag någonsin sett. Alla miljöer är nära på fotorealistiska och alla karaktärsanimationer är fantastiska, speciellt Tandlös. Hans rörelser och karaktärsdrag är som en blandning mellan en katt och en ödla och animatörerna har verkligen lyckats fånga alla dessa drag perfekt. En av de bästa scenerna i hela filmen är en scen där Tandlös försöker charma den kvinnliga Nattfasan. Det är ingen dialog i hela scenen, bara visuellt berättande med rörelser och uttryck. Flyg-scenerna, som de första filmerna prisats för, återvänder här och är bättre än någonsin, speciellt i 3D.

Tyvärr så är inte allt frid och fröjd i Draktränaren 3. Det tar lite för lång tid innan storyn sparkar igång på en högre växel. Väldigt mycket tid läggs på tvillingarna Ruffnut (Kristen Wiig) och Tuffnut (Justin Rupple). De är meningen att dessa två ska vara filmens komiska karaktärer, men de är mer jobbiga än något annat. Den tid de tar upp av viktig tid skulle kunna läggas på att utveckla dessa karaktärer. Grimmel, den stora skurken i filmen är också en ganska tråkig, en typisk elaking utan mycket dimension. Ingenting i filmen är rent av dåligt, men den når aldrig riktigt upp till ribban som de två första filmerna satte. Och när det emotionella slutet kommer, så träffar det inte riktigt så hårt som man önskat.

När eftertexterna börjar rulla känner det ändå, att man varit på en resa med alla rollkaraktärer och slutet känns rätt och tillfredsställande. En film för hela familjen, där vuxna kommer ha lika kul som barnen. Är man, som jag, någon som följt dessa filmer i 10 års tid, så är detta utan tvekan en värdig uppföljare och ett värdigt avslut på Draktränar-trilogin. Den sitter nu som en av de bästa animerade trilogierna bakom Toy Story-filmerna.

Jag ger filmen fyra filmögon av fem.
2019-02-20

Fredrik Alfredsson