Mary Queen of Scots

Regi: Josie Rourke

Manus: Beau Willimon efter bok av John Guy “Queen of Scots

I rollerna: Saoire Ronen, Margot Robbie, Jack Lowden m.fl.

Genre: Biografi, drama, historia

Speltid: 124 min.

Ålder: från 11 år i vuxens sällskap, annars från 15 år

Svensk biopremiär: 8 februari 2019

Distributör: Universal Pictures

Den nyblivna änkan, drottning Mary (Saoirse Ronan) återvänder hem till sitt Skottland efter att ha bott många år i Frankrike. Väl hemma märker hon hur hennes halvbror, James Moray (James McArdle) och de andra adelsmännen i hovet är väldigt obekväma med att ha två kvinnliga drottningar i landet samtidigt och som också är kusiner; regenten drottning Elizabeth I (Margot Robbie) och nu även drottning Mary. Elizabeth I känner sig hotad av denna nya unga, vackra, katolska regent som inkräktar på hennes protestantiska ö. Trots sin rivalitet så finner de båda “systrarna” en jämlike i varandra, då de båda är kvinnliga regenter i en patriarkal värld. Men svek, uppror och konspirationer inom det egna hovet hotar dem båda och förändrar historien för alltid.

Historien om Mary Stuart har allt en filmskapare kan drömma om. Ett flertal misslyckade giftermål, otrohet, strider, konspirationer, ja nästan lite för mycket drama för en film att tackla kan tyckas, men tack vare ett väldigt starkt manus av Beau Willimon (House of Cards) så navigerar regissören Josie Rourke (som här gör sin regissörs debut) alla dessa element med bravur genom att alltid hålla starkt fokus på just relationen mellan Elizabeth och Mary och hur de båda kämpar för att hålla styret i en mansdominerad värld.

Vad som höjer den här filmen över de flesta historiska filmer är hur bra skådespeleriet är. Saoirse Ronan i rollen som Mary fullständigt dominerar varenda scen hon är med i. Det är väldigt svårt att tänka att det här är samma skådespelare som för ungefär ett år sedan var en tonårstjej som bråkade med sin mamma i Ladybird från 2017. Margot Robbie som Elizabeth är minst lika bra, även om hon inte får lika mycket “screentime”. Det är nästan synd att de båda karaktärerna är ifrån varandra större delen av filmen, men när dem väl får dela en scen så sitter man som på nålar samtidigt som man beundrar hur fantastiska dessa skådespelerskor är. Även resten av ensemblen gör lysande insatser speciellt James McArdle som Marys halvbror James Moray.

Mary Queen of Scots är en väldigt vacker film. Mycket krut har lagts på allt från kostym, mask, filmset och foto. Här visas Skottland mestadels som ett ganska grått och mörkt land med ständiga regnmoln som täcker himlen. Marys egna borg är som uthuggen ur ett berg och på insidan kastas långa skuggor av brasorna. England å andra sidan visas som betydligt mer solbelyst med gröna trädgårdar och mycket ljus i slottet. Filmen ackompanjeras även av ett fruktansvärt bra soundtrack gjort av Max Richter.

Filmen sträcker sig över 25 år av Marys liv och det märks att filmskaparna har försökt få med så många händelser som möjligt. Detta leder till att väldigt många historiska händelser drar förbi väldigt hastigt medan andra försvinner helt. Filmen gör också ganska ofta tidshopp och det är inte alltid helt klart när detta sker. Ibland flyter scener från olika tider och helt plötsligt har ett eller flera år gått. Oftast noterar man det genom att någon av karaktärerna har bytt frisyr. Det kan kännas förvirrade. Filmskaparna har även tagit lite artistiska friheter och lagt till några händelser som man vet aldrig inträffade. Mary och Elizabeth möttes aldrig i någon stuga och det är några scener med en av Marys närmsta vänner som med största sannolikhet aldrig hände, men för dramat spelar det mindre roll.

Mary Queen Of Scots är en fantastiskt välgjord film med skådespelarinsatser som lyfter den över de flesta historiska porträtt av kända karaktärer jag sett. Med en speltid på lite över två timmar så saktar tempot ner påtagligt ibland, men man hinner ändå inte bli uttråkad. När de starka emotionella stunderna kommer, så träffar de rätt.

Är varje detalj historiskt korrekt? Nej, lite artistisk frihet har man tagit på sig här och där, men det är ingenting som bryter filmens momentum. Jag rekommenderar filmen starkt för alla som gillar lite långsammare, karaktärsdrivna filmer.

Jag ger filmen fyra filmögon av fem.
2019-02-08

Fredrik Alfredsson