If Beale Street Could Talk

Ambitiöst, konstnärligt berättat och vackert filmat drama

Regissör: Barry Jenkins

Manus: Barry Jenkins efter bok av James Baldwin

Skådespelare: Regina King, Kiki Layne, Stephan James m fl. 

Genre: Drama

Speltid: 119 min.

Ålder: från 11 år

Svensk biopremiär: 8 februari 2019

Distributör: Lucky Dogs

En berättelse om kärlek, förtryck och vardag. Om hur det är att vara afroamerikan i New York på 70-talet. Ungdomskärleken blir sann för det unga paret i Harlem. Tish (Kiki Layne) och Fonny (Stephan James) är lyckliga, unga och lätt naiva. Första barnet är på väg och rasismen härjar fritt på Beale Street. Och på alla andra gator. De unga två, har svårt att få lägenhet, trots en mängd tomma lokaler. Polisen grälar slumpvis med afroamerikaner mitt på ljusa gatan. Många unga män hamnar i fängelse utan grund. Det enda sättet att få sin dom tidsbestämd och så småningom komma ut, är att erkänna. Så de flesta fattiga, unga männen gör just det.

När även Fonny blir oskyldigt anklagad för att ha våldtagit en kvinna, rämnar världen för den gravida Tish. Hur ska hon kunna bevisa hans oskuld när alla inom rättsväsendet är korrupta? När den rättvisa rättegången inte alls är rättvis. Det finns ingen väg ut.

Filmen är lång och ambitiöst beskriven. Vacker, långsam och artistisk. Ibland lite mycket onödigt foto, man hade helt klart kunnat berätta historian snabbare. Men man grips av handlingen; humor blandas med allvar, kärlek med sorg. Överlag är det en trevlig film, om ett dock inte så trevligt ämne. Den får mig att tänka till och undra vart allt det där ständiga hatet kommer ifrån, det känns så obefogat, pinsamt och konstigt. Lösryckt ur sitt sammanhang. Och så ofta berättat om. Berättelsen är inte ny. Men det kanske är extra-viktigt att berätta denna brottshistoria ur vår direkta nutid, i dessa tider, när det verkar så lätt för vissa att spela på falska fakta, så att vi inte glömmer vad hat gör med människor.

Tre filmögon av fem.
2019-02-05

Chaly DanckwardtSkribent, bloggare och filmälskare