Eld och Lågor

Storslaget, romantiskt drama i tivolimiljö

Regi: Måns Mårlind, Björn Stein

Manus: Måns Mårlind

Skådespelare: Pernilla August, Robert Gustafsson, Frida Gustavsson, Albin Grenholm, Lennart Jähkel, Helena Af Sandeberg, Eddie Endre m.fl.

Genre: Romantik, drama

Speltid: 104 min.

Svensk biopremiär: 19 februari 2019

Distributör: Nordisk Film

Visste du att det förr fanns två stationära tivolin på kungliga Djurgården? Gröna Lund konkurrerade i flera decennier med Nöjesparken, som var en lite enklare park som drevs av enklare människor. Vi kommer in i bilden 1940, i bakgrunden ett brinnande världskrig, i framgrunden en cirkus eller två. Rivaliteten mellan nazister och invandrare skyms av kärlekshistorien mellan dessa två grupper. Inspirerad ur en sann historia, bildas denna osannolika film.

Filmen handlar om konkurrensen mellan parkerna, men framförallt om den sanna kärlekshistorien mellan Gröna Lunds dotter och Nöjesparkens son. Få man bli kär, när ens fäder är bistra konkurrenter?

I sann Romeo o Julia anda tar sig denna film friheter, historiska friheter, genom icke tidstypiska kostymer, musik, och språk. Men den ger svensk film ett nytt ansikte. Överdrivet, påkostat och med helt fabulösa kostymer, pekar vi en gång för alla ett finger åt lagom-guden. Följ med, släng dig i nästa berg och dalbana av känslor och se en film om ett glömt Stockholm. Allt smittar av sig och jag blir riktigt ledsen att många av sidohistorierna bara tappas bort. Jag vill ha mer. Få reda på mer. Mer fakta om parkerna, mer om bifigurerna, mer om den dåtida främlingsfientligheten som vi delvis återupplever idag.

Det är en storslagen cirkus till film. Jag måste vara ärlig, jag gillar oftast inte svensk film. Det blir för teatraliskt, språket är för tydligt, dialogerna flyter inte, det känns inte äkta helt enkelt. Men här gör det inget. Allt ska vara storslaget, överdrivet och som taget direkt från en dramatenscen. Det gör inget att man ser att det är kulisser med konstgjort ljus. Det gör inget att nöjesfälten är väldigt små, det gör inget att man glömt vilken tid man filmar inom, att allt är överdrivet och allt är förgängligt.

Psykisk ohälsa blandas med fyrverkerier och eldslukare. Allt är verkligen inte verklighetstroget och en del skådespelande lämnar en del att önska, men ändå, jag gillar denna film. Helt plötsligt får Stockholm liv som aldrig förr. Och jag längtar efter att Gröna Lund öppnar i sommar. Hur länge sen var det inte jag var där och drogs med av magins värld?

Svaga fyra filmögon av fem.
2018-02-01

 

Chaly DanckwardtSkribent, bloggare och filmälskare