Mary Poppins kommer tillbaka

Underbar familjefilm med lysande Emily Blunt och imponerande animering och koreografi

Regi: Rob Marshall

Manus: David Magee, Rob Marschall, John DeLuca, baserat på historier om Mary Poppins av P.L. Travers

I rollerna: Emily Blunt, Lin-Manuel Miranda, Ben Whishaw, Emily Mortimer, Julie Walters, Colin Firth och Meryl Streep m.fl.

Genre: Komedi, familj, fantasi

Speltid: 130 min.

Land: USA

Språk: engelska, dubbad kopia finns också

Svensk biopremiär: 25 december 2018

Distributör: Walt Disney Motion Pictures

25 år efter sitt besök till familjen Banks återvänder Mary Poppins (spelad av Emily Blunt) för att hjälpa de nu vuxna Banks barnen efter en familjetragedi precis inträffat. Även fast det finns hela sju böcker om Mary Poppins av författaren P.L Travers så är “Returns” inte baserad på någon av dem utan detta är en helt ny story.

Det har tagit över 50 år för den magiska och “praktiskt taget perfekta” nannyn att återvända till bioduken. 1964 kom den första Mary Poppins filmen, då med Julie Andrews i titelrollen. Den filmen ansågs vara väldigt banbrytande eftersom den blandade riktig film (live-action) med 2-D hand-animerade sekvenser. Filmen vann hela 5 Oscar statyetter, bland annat för bästa specialeffekter och bästa kvinnliga huvudroll.

Regissören Rob Marshall (Chicago 2002, Into the Woods 2014) har alltså haft mycket att leva upp till när han bestämde sig för att göra en ny film om Mary Poppins men jag kan rapportera att han levererar en alldeles utmärkt uppföljare som har minst lika mycket charm och härliga stunder som originalet. Bland det absolut bästa besluten som togs var när de bestämde sig för att rollsätta Emily Blunt. Hon är helt fantastiskt och bär upp hela filmen på sina axlar. Hennes tolkning utav Mary är lite närmare hur hon är beskriven i böckerna än vad Julie Andrews version var. I böckerna så beskrivs hon som väldigt fåfäng, mycket strikt och väldigt otrevlig. Allt detta fångar Blunt, men hon gör det alltid med ett leende och glimten i ögat. Hon är charm personifierad och jag kan inte uttrycka nog hur bra hon är i rollen.

Det märks även att Rob Marshall är ett riktigt fan av originalet. Många delar i den nya filmen tar direkt inspiration från originalet utan att det någonsin kännas som att de försöker sälja samma produkt med nytt lack. En alldeles underbar sekvens i filmen kommer, när Mary tar med den nya kullen av Banks barn och Lin-Manuel Mirandas karaktär Jack, in i en tecknad värld. Här har Marshall valt att använda klassisk 2-D hand-animation som originalet istället för datagjord 3D som är standarden i idag.

Det finns mycket att tycka om här. Allt från skådespel till kostym, animering och scenografi. Men allt funkar inte till 100%. Två saker som verkligen sticker ut och som jag måste ta upp är först och främst sångerna. Till skillnad från originalet som har en massa klassiska sånger som tex. “Supercalifragilisticexpialidocious” så finns det tyvärr inga minnesvärda sånger alls här. Det finns ingen som du kommer lämna biosalongen nynnandes eller ens komma ihåg. Detta är förstås väldigt tråkigt, för all koreografi och scenografi är otroligt kreativ och välgjord, så det är tråkigt att själva sångerna inte levererar.

Det andra som måste nämnas är slutet som är väldigt påskyndat och krystat. I början av filmen ställs familjen Banks inför ett nästan olösligt problem och hur de i slutet löser allting känns lite väl lätt och svaret på alla frågor kommer lite från ingenstans utan någon uppbyggnad. Förutom detta är Mary Poppins Returns en helt underbar film för hela familjen speciellt såhär i juletid.

Jag ger den 4 av 5 Filmögon.
2018-12-24

Fredrik Alfredsson