Destroyer

Kidman förtrollande bra i smart thriller

Regi: Karyn Kusama

Manus: Phil Hay, Matt Manfredi

I rollern: Nicole Kidman, Toby Kebbell, Tatiana Maslany m.fl.

Genre: Action, drama, thriller

Speltid: 123 min.

Produktionsår; 2018

Svensk biopremiär: 1 februari 2019

Distributör: Scanbox Entertainment

Hård, girig och hänsynslös. Andas. Snygg, hungrig och spännande. Och så börjar allt om. Destroyer har allt jag avskyr med kriminalare, en försupen, frånskild, före detta polis. Gömda pengar, mord, bankrån, undercoveruppdrag, vendetta, hämnd, övervåld. Jag får magsår och våndas över att det finns såna här personer på riktigt.

Föredettingen är en riktig hårding, en sån som inte följer reglerna, som inte behöver följa någons regler. Kollegorna ställer upp, för att de vet att det blir bra, eller för att de är rädda för konsekvenserna om de inte gör det. Av någon anledning har de status. Därtill kommer förstås den förväntat dåliga relationen till sitt försummade barn. Eftersom man har jobbat så mycket, med att bekämpa ondskan i världen.

Den försupna polisen med sömnproblem framställs helt naturligt av Nicole Kidman. Hon är ful, sliten och slut. Det är snyggt, vågat och nytt. Jag reagerar inte ens på att den typiskt manliga huvudrollen är kvinna.

Ett undercoveruppdrag för 15 år sedan gick snett och LAPD polisen Erin Bell (Nicole Kidman) har ännu inte återhämtat sig från sviterna. Hon var ung, ny och uppdraget hade dödlig utgång. Det ser ut som om hon inte har sovit sen dess. Hon har inte pratat med någon och hon har inte fått ihop sitt liv. Ett nytt lik hittas ur samma gäng som hon då försökte infiltrera och mardrömmen börjar om. Erin dyker i direkt och kommer denna gången inte att ge sig försten allt är uppklarat.

Jag blundar när blodet sprutar men regissören Karym Kusama blundar inte för något. Slagsmålen härjar fritt, när de behövs. Man hör hur ben krossas och jag är för vek för sånt här, men ändå sitter jag kvar. Kidman är förtrollande i sin roll som Erin Bell och manuset är trots sin enkelhet och typiskhet annorlunda. Jag är såld. Om thrillers alltid var så här smarta, skulle jag se betydligt fler.

Det är några saker som jag hatar med thrillers och polishistorier som finns här också, som en halvhjärtad sidohistoria och en för knappt berättad bakgrund, men trots allt ger jag den fyra ögon av fem.
2018-12-16

Chaly DanckwardtSkribent, bloggare och filmälskare