Beautiful Boy

En historia om överlevnad och gränslös kärlek

Regi: Felix van Groeningen

Manus: Luke Davies, Felix von Groeningen, baserat på David Sheffs bok ”Beautiful Boy” och Nic Sheffs bok ”Tweak”

I rollerna: Steve Carell, Timothée Chalamet, Maura Tierney m.fl.

Genre: Biografi, drama

Speltid: 120 min.

Land: USA

Svensk biopremiär: 11 januari 2018

Distributör: Scanbox Entertainment

Beautiful Boy återger historien om Nic Sheff, son till den framgångsrike journalisten David Sheff, och hur han i unga tonår föll in i ett tungt drogmissbruk. Ett missbruk som kom att slita familjen isär, men också föra dem samman.

Det är belgaren Felix Van Groeningens engelskspråkige regidebut. Tillsammans med Luke Davies (Lion 2016, Candy 2006) har han skrivit manuset som är baserat på David Sheffs och Nic Sheffs respektive memoarer.

Handlingen är, precis som ett liv med beroende, en emotionell bergochdalbana där man kastas mellan hopp, förtvivlan, ilska och medlidande. Det är en historia om kamp och överlevnad, men framför allt är det en historia om den gränslösa kärlek som finns mellan en förälder och ett barn.

Berättandet följer inte en alldeles linjär modell utan vi kastas i tiden mellan Nics stökiga, drogfyllda tonår och återblickar på hans lättsamma, oskuldsfulla barndom. Genom denna berättarteknik bygger Groeningen effektivt upp ett emotionellt band till den ofördärvade lilla pojken Nic var, vilket kan behövas för att man ska kunna relatera till, och känna medlidande med, den tungt drogberoende tonåringen han kom att bli.

I rollen som Nic Sheff ser vi den unga stjärnan Timothée Chalamet. Förväntningarna på Chalamet är skyhöga då han under förra året medverkade i inte mindre än två Oscarsnominerade filmer, varav rollen som Elio i Luca Guadagnino’s Call Me By Your Name 2017 landade honom en nominering för bästa manliga huvudroll, kategorins tredje yngsta nominerade skådespelare genom tiderna.

Det är svårt att se hur någon ska kunna överträffa sådana hyllade rollprestationer som de Chalamet har i sitt bagage, men den amerikanska talangen visar återigen att han avser ta plats bland skådespelarvärldens elit. En av de svåra biverkningarna av missbrukande av metamfetamin är allvarliga personlighetsförändringar och snabba humörsvängningar, vilket kan tyckas en extrem utmaning för en skådespelare i ringa tjugoårsåldern att porträttera. Chalamet är dock hjärtskärande trovärdig i sin rolltolkning och spelar, till synes utan ansträngning, på hela det känslomässiga register rollen kräver av honom.

I centrum för handlingen står relationen till fadern, som här spelas av Steve Carell. Carell, som nådde framgång genom humorserien The Office 2005, har blivit omnämnd som en av USAs roligaste människor och vi är främst vana att se honom i komediroller. På senare tid har han dock åtagit sig ett större antal dramaprojekt och i rollen som den desperat älskande fadern David Sheff finns inga spår av komikern Carell kvar. Rollsättningen är felfri. Kemin mellan Carell och Chalamet är elektrisk och kärleken mellan fadern och sonen är så trovärdig att det känns nästan oförskämt att släppa in en publik i deras allra innersta och mest privata.

Det är en tragisk och smärtsam berättelse om en drog som trasar sönder alla dem han kommer i kontakt med, men det är också en varm historia om familjekärlek och lojalitet som inte lämnar någon oberörd. Beautiful Boy förutspåddes tidigt ta stor plats i listorna på kommande filmgalor och jag skulle bli förvånad om inte både Chalamet, Carell och Groeningen kammar hem ett antal nomineringar. Det är hur som helst ingen tvekan om att det är en mycket stark vinnarkandidat i Oscarskategorin Best Adapted Screenplay (bästa manus efter förlaga). Kanske blir det denna gång även en vinst för Chalamet.

Fyra av fem filmögon.
2018-12-10

Signe Elvin-Novak