The Wife

Glen Glose fantastisk, vackert filmfoto, men svagt manus

Regi: Björn Runge

Manus: Jane Anderson baserat på bok av ”The Wife” av Meg Wolitzer

I rollern: Glenn Close, Christian Slater, Max Irons, Elizabeth McGovern. Jonathan Pryce m.fl.

Genre: Drama

Speltid: 100 min.

Ålder: från 7 år

Svensk biopremiär: 7 december 2018

Distributör: SF Studios

I en tid då folk fortfarande rökte inomhus, då man flög med Concorde över Atlanten, telefonerna satt fast i väggen och en kvinna förväntades göra allt för sin man; i denna tid möter vi paret Castleman. Vi dyker upp i precis rätt tid, mitt i natten. Telefonen ringer och en kraxig röst meddelar att han, Mr Castleman (Jonathan Pryce), har fått Nobelpriset i litteratur. Paret hoppar på sängen av glädje. Han, en förvirrad, äldre herre. Hon (Glen Close), en skarpsinnad, behärskad, äldre dam. Vi ser direkt att det finns mer under fasaden än ett vanligt gammalt, långt äktenskap. Vi ser också att det inte bara handlar om hans tarvliga casanovafasoner och hennes överseende. Hon stelnar till. Hon är inte sådär glad. Går ner från sängen.

Återblickarna under filmens gång, för oss tillbaka till när paret var unga. En mycket yngre version av Mrs. Castleman, spelat av Glen Closes dotter, får mycket god kritik för sitt skrivande på universitetet. Men hon blir också varnad, ingen läser det kvinnor skriver. En författare måste bli läst, annars är det lika bra att låta bli.

Ett skarpt författarporträtt med en massa uppdämd ilska. Glenn Close är naturligtvis, förväntat fantastisk i sin roll. Hon går bakom sin man och säger: ”I’m a kingmaker.” men hon ler uppgivet. Hon är trött och funderar kring sina livsval. Klichén att bakom varje man står en kvinna, må vara sann och sorglig och värd att berätta, men jag tänker att man hade kunnat vässa historien lite till.

Björn Runge har skapat en film som ligger i tiden och som anspelar på det som hänt inom Akademin senaste året. Men filmen blir trots fantastiskt skådespeleri och vackert foto lite menlös. Vi måste inse att det inte har gått så lång tid sen den skrevs och även om vi inte längre röker i det offentliga rummet, Concord har tagits bort från himlen och telefonen ligger i fickan, så är många kvinnors vardag fortfarande sådär. Det kommer nog dröja många år till innan årets nobelpristagare är fler kvinnor än män, om det någonsin händer. Så till dess kanske det är bäst att göra som vår hjältinna.

Det är inte den där ytliga, glättiga, välfilmade berättelsen allt handlar om. Det är ingen saga vi ser. Det är nutidshistoria.

”Om du berättar denna historia, stämmer jag skiten ur dig.” avslutar denna film och tystar alldeles för många, även idag.

Tre filmögon av fem.
2018-11-23

Chaly DanckwardtSkribent, bloggare och filmälskare