Nötknäpparen och de fyra världarna

Visuellt enastående film, underbar musik, men ytligt berättad story

Originaltitel: The Nutcracker and the Four Realms

Regi: Lasse Hallström, Joe Johnston

Manus: Ashleigh Powell, efter E.T.A. Hoffmans novell ”The Nutcracker and the Mouse King”, och Marius Petipa efter ”Nutcracker Ballet”.

I rollerna: Mackenzie Foy, Tom Sweet, Meera Syal, Ellie Bamger, Matthew Macfadyen, Morgan Freeman, Helen Mirren, Omid Djalili m.fl.

Genre: Äventyr, familj, fantasi

Speltid: 99 min.

Ålder: från 11 år

Svensk biopremiär: 31 oktober 2018

Distributör: Walt Disney Motion Pictures

I Nötknäpparen och de fyra världarna, så är det enda Clara (Mackenzie Foy) vill ha en nyckel som kan öppna den mystiska asken som hennes nyligen avlidna moder lämnat henne som en sista julklapp. En magisk tråd leder henne in i de fyra världarnas värld, där hon lär sig sanningen om sin mor och tillsammans med Nötknäpparen Phillip måste försöka hitta nyckeln och rädda Världarna från onda makter.

Filmen är löst baserad på både sagan, Nötknäpparen och råttkungen av E.T.A Hoffman samt den väldigt kända baletten med samma namn. Manusskrivaren Ashleigh Power har tagit delar från båda dessa versioner och även skrivit till helt nya scener.

Filmen är regisserad av Lasse Hallström och Joe Johnston. De har ej regisserat tillsammans utan Johnston hoppade in och filmade de sista 30+ dagarna då Hallström blev otillgänglig. Hallström översåg dock postproduktionen av filmen.

Visuellt och ljudmässigt så är den här filmen i toppklass. Kostym, mask och scenografi är enastående och ackompanjeras av James Newton Howards underbara musik, som blandar in de klassiska tonerna från Pjotr Tjajkovskijs musik. Mot mitten av filmen får vi även ett helt fantastiskt balettnummer med den kände ballerinan Misty Copeland. Här blandas riktiga sets med dataanimering, sömlöst.

Tyvärr så märks det, att regissörerna Hallström och Johnston har lagt allt krut på det visuella och karaktärerna tappas bort då och då i det hela. Resultatet blir en något ojämn film, där allt man ser är en fest för ögat men man känner sällan någon anledning att riktigt bry sig om hur det går för personerna i sagan. Trots det står vissa karaktärer ut från mängden. Keira Knightley är underbart överdriven som Socker-fen och Morgan Freeman är härligt varm som Claras Gudfader Drosselmeyer. Mackenzie Foy som Clara är också väldigt bra och hon är absolut en stjärna att hålla utkik efter i framtiden.

Huvudtemat i filmen handlar om sorg och saknad och hur detta påverkar en själv och de i ens närhet. Så länge filmen spelar på dessa teman så är det en bra film, men tyvärr så tappar den bort sig i det visuella spektaklet lite för ofta, vilket får det att kännas lite som bortkastad potential när man gång på gång får glimtar av vad som skulle kunna ha varit en fantastisk film rakt igenom.

Jag ger filmen tre av fem filmögon.
2018-11-02

Fredrik Alfredsson