Bad Times at the El Royale

Fantastiska skådespelare, stark regi, spännande story, men lite för lång

Regi och manus: Drew Goddard

I rollerna: Jeff Bridges, Cynthia Erivo, Dakota Johnson m.fl.

Genre: Thriller

Speltid: 141 min.

Land: USA

Ålder: från 15 år

Svensk biopremiär: 17 oktober 2018

Distributör: 20th Century Fox

Året är 1969 och sju främlingar möts på det en gång magnifika men nu i stort sett övergivna El Royale hotellet. Vad som följer är ett välspelat, intensivt och spännande mysterium som nästan blir ett kammarspel som vrider och vänder sig och levererar mer än en överraskning innan eftertexterna rullar igång.

Drew Goddard (Cabin In The Woods, 2012, The Martian, 2015,) står för här både manus och regi. Även om detta bara är den andra långfilmen som han har regisserat så briljerar han här bakom kameran. Det finns en fantastiskt koreograferad sekvens som är nästan sju minuter lång med Laramie Seymour Sullivan/Dwight Broadbeck spelad av Jon Hamm, där kameran följer honom genom hotellet, som blir en karaktär i sig själv. Filmen fångar tidsepoken med alla sina färger, arkitektur och design perfekt. Det filmen Bad Times at the El Royale gör bra, det gör den väldigt bra. Skådespelarinsatserna från hela ensemblen är lysande med Cynthia Erivo i spetsen som Darlene Sweet. Jeff Bridges som Fader Flynn gör här sin bästa rollprestation sedan filmen Crazy Heart (som han vann sin Oscar för 2010).

När man kollar på Bad Times at the El Royale så får man genast en väldigt stor känsla av att Drew Goddard tagit mycket inspiration från Tarantino och hans sätt att göra film, speciellt Pulp Fiction från 1994. Bad Times at the El Royale är uppdelad på ett sådant sätt att alla karaktärer får ett eget litet kapitel och i slutändan så knyts alla olika storylines ihop. Detta gör att man nästan får känslan utav att man tittar på en väldigt välskriven teaterpjäs, där bara två eller tre karaktärer åt gången ställs mot varandra. Tyvärr så håller detta inte hela vägen.

Ingen film är perfekt och tyvärr så är inte Bad Times at the El Royale det heller. Det finns två rätt stora klagomål jag har med filmen. Tredje akten håller inte samma kvalitet som dom två första. Vi blir helt plötsligt introducerade för filmens skurk, en vansinnigt underhållande Chris Hemsworth som Billy Lee, som här helt skakat av sig alla spår av Nordisk Gudomlighet och är härligt psykopatisk. Tyvärr, så är det här ett fall utav lite för lite, lite för sent. Hela sista akten hade nästan kunnat vara sin egen film, men här försöker Drew Goddard trycka in minst en timmes story i dom sista 30 minuterna i en film som redan känns på tok för lång.

Bad Times at the El Royale har en speltid på två timmar och tjugoen minuter och tyvärr så finns det delar som släpar sig fram. Hade man tajtat till manuset en aning och klippt bort runt 30 minuter så kunde det här ha varit en närapå perfekt filmupplevelse. Men med fantastiskt skådespel, stark regi och ett mysterium som håller en fängslad nästan hela filmen igenom, så är Bad Times at the El Royale nästan ett måste för alla riktiga filmfans.

Jag ger filmen fyra utav fem filmögon.
2018-10-17

Fredrik Alfredsson