Recension: Phantom Thread

Siden, duchesse och sprakande kärlek
Regi: Paul Thomas Anderson
Manus: Paul Thomas Anderson
Genre: Drama, romantik.
Speltid: 130 min.
Skådespelare: Daniel Day Lewis -Reynolds Woodcock, Lesley Manville – Cyril Woodcock, Vicky Krieps – Alma, Pip Phillips – Rubio’s Girl, Camilla Rutherford – Johanna, Sarah Lamesch – Steff
Harriet Sansom – Harris, Jane Perry – Mrs Vaughan
Svensk biopremiär: 23 februari 2018
Distributör: Universal Pictures

1950-talets London. Den berömde klänningsmakaren Reynolds Woodcock (Daniel Day Lewis) och hans syster Cyril (Lesley Maville) befinner sig i den brittiska modescenens absoluta centrum. De klär kungligheter, filmstjärnor, arvtagerskor och andra societetslejon med exklusiva och distinkta plagg från The House of Woodcock.

Det är många kvinnor som passerar i snabb revy i Woodcocks liv, något som stillar den övertygade ungkarlens behov av både inspiration och sällskap. Men en dag möter han den unga och viljestarka Alma (Vicky Krieps) som snabbt blir både en inspirationskälla och älskarinna. Sakta men säkert börjar kärleken skapa revor i hans tidigare så välskräddade tillvaro.

Phantom Thread är Oscarsnominerad i flera tunga kategorier bland annat bästa film och bästa regi. Regissören Paul Thomas Anderson har tidigare gjort hyllade filmer som; There Will Be Blood, Magnolia och Boogie Nights.

Bästa manliga skådespelare Daniel Day-Lewis som tidigare fått ta emot flera Oscarstatyetter för bästa manliga huvudroll; 1990 – Min vänstra fot. 2008 – There will be blood. 2013 – Lincoln. Bästa kvinnliga biroll för systern Cyril (Lesley Manville) och filmen fick även en nominering för bästa kostym.

Detta är en mycket välgjord film med fantastiskt skådespeleri, särskilt då från Daniel Day-Lewis. Man kan mycket väl förstå hans Oscarsnominering då han verkligen lyckats med att gestalta geniet och modeoraklet Reynolds Woodcock, ibland känns han så nära att man ryser. För att komma in i sin karaktär konsulterade han modedesigner Marc Bridges och fick på så sätt lära sig mycket om tyger, färg, form, design och att skissa. Allt detta hade han givetvis mycket hjälp av i sin gestaltning.

Det bjuds på ett filmfoto som är mästerligt. Vackra bilder som gör även grå regniga Londongator inbjudande. Fantastiska hus med storslagna salar där det fina folket frotterar sig i kläder man bara kan drömma om.

Dock så tycker jag stundtals att vissa scener är för långa och med fördel kunde kortats ner något. Det hade filmen vunnit på. Kärlekshistorien mellan Woodcock och Alma är en mycket speciell sådan, den är komplex och minst sagt mycket originell.

Phantom Thread får 4 av 5 filmögon.
2018-02-19