Black Panther

Utmärkt actionrulle, vacker Afrofuturism, A Step into the Spotlight

Regi: Ryan Coogler.

Manus: Ryan Coogler, Joe Robert Cole, baserat på Marvel Comics av Stan Lee och Jack Kirby

I rollerna: Chadwick Boseman, Michael B. Jordan, Lupita Nyong’o, Angela Bassett, Daniel Kaluuya, Forest Whitaker och Martin Freeman m. fl.

Genre: Action, äventyr, sci-fi

Land: USA

Ålder: från 11 år.

Speltid: 134 min.

Svensk biopremiär: 14 februari 2018

Distributör: Walt Disney Pictures

Tre tankar slog mig när jag satte mig ner i biostolen för att se Disneys senaste superhjälteepos Black Panther ”Äntligen” var den första,”fan på tiden” var den andra, ”snälla var bra” var den tredje.

Black Panther som karaktär ligger mig varmt om hjärtat. Han var min barndomsidol och äntligen skulle jag få se honom i sitt esse på film. Det tog bara 52 år. Black Panther är nämligen en ikonisk superhjälte från Marvels outtömliga galleri av karaktärer. Han introducerades redan år 1966 i Fantastic Four vol1 #52, och är en skapelse av serielegenderna och som film 2015., Stan Lee och Jack Kerby. Han blev en omedelbar succé och kunde därefter titulera sig som den första mörkhyade superhjälten med sin egna serietidning. Men nu är det dags för Black Panther att ta plats i rampljuset.

Filmen tar vid strax efter Avengers: Civil War, vi får bekanta oss med tronarvinge T’challa och hans alter ego Black Panther spelad av Chadwick Boseman ( ”42” – 2013, Marshall – 2017) som något abrupt fått ärva ansvaret för sitt rike Wakanda, då hans far, T’Chaka, blivit mördad i samband med ett terrorattentat under hans framträdde i FN. T’Challa måste nu axla rollen som monark och växa in i sin nya roll som kung samtidigt som han måste handskas med både inre och yttre hot som inte bara hotar Wakanda utan även världen. Han ärver nämligen ett rike i inre osämja. Wakanda är världens mest teknologiskt avancerade nation tack vare sin tillgång till världens mest dyrbara och användbara råvara, metallen ”Vibranium”. För att hålla både nationen och dennas naturresurs säker, så har de landet sedan hundratals år frontat för utbölingar som ett fattigt u-land. Men i och med tronskiftet så har Wakanda möjligheten att bryta med tradition och ta en central roll på världsarenan som en ledare och förebild. Men väger fördelarna mer än riskerna? Ska de kliva fram i ljuset eller förbli i skuggorna? Beslutet ligger hos den nyblivne kungen. Som om detta inte vore nog så blåser upprorsvindarna in över Wakanda, spöken och arvsynden kommer även de att göra sig påminda.

Förväntningar på filmen är stora. Det märks tydligt på sociala medier, där Black Panther omnämnts flitigt i flera månader innan ens den första riktiga trailern var släppt. Vissa liknar det hela, måhända något överdrivet men inte helt oförståeligt, med det amerikanska presidentvalet 2009 och Barack Obamas valkampanj. Denna fakta kan tänkas vara något överdrivet till och med absurt för vissa, men Black Panther förtjänar ändå att sättas i en historisk kontext för vad den säger om vår samtid.

Black Panther kommer att gå till historien som den första rikligt stora internationella filmproduktionen med en nästintill enbart mörkhyad ensemble och regissör. Det är 2018 och trots att Disney med sina oändligt djupa fickor står bakom den här filmen, så anses den ändå vara lite av en kalkylerad risk. Föreställningen har länge vart att filmer med mestadels mörkhyade skådespelare, inte generar biointäkter i samma grad som filmer där uppställningen är omvänd dvs att mestadels vita skådespelare sitter på alla ledande roller. Problemmarknaderna anses vara Asien, Mellanöstern och Östeuropa. Det är marknader som kan sägas ha en annorlunda ”smakpalett” på vad de vill se och accepterar i sina filmer. Och så hade det möjligen kunnat förbli om inte Kevin Fiege, som leder Disneys Marvel satsning bestämt sig för att tiden var redo att sätta en av hans favoritkaraktärer på vita duken. Black Panther symboliserar således kulmen av flera års kamp för jämlikhet och representation i dagens samhälle för människor som historiskt sett vart och känt sig förminskade och marginaliserade inom filmvärlden.
Med allt detta i åtanke så hade det vart svårt att klandra filmensregissör Ryan Cogler (Creed – 2015, Last stop Fruitvale Station – 2013) för en knagglig film. Tvärtom så skulle han haft mina djupaste sympatier om trycket blev för mycket för honom och filmen rent ut sagt, ”sög”. Som tur är så råkar Ryan Cogler vara en av vår tids mest slipade regissörer, Black Panther är bra, den är riktigt bra.

Vi kan börja med den fiktiva nationen Wakanda som utöver att vara otroligt vackert digitalt realiserad, känns bebodd och trovärdig. Wakanda har en lång och ärorik historia och det märks i dess folk, i hur de klär och för sig i den här världen. Naturen är inget hinder att besegra utan den omfamnas, byggnader och teknik flyter sömnlöst in och ut ur den och varandra och man tappar lätt greppet om vad som är vad. Den här stilen att porträttera afrikansk-estetik heter afrofuturism och den är vacker.

Skådespelarnas insatser är utmärkta. Chadwick Boseman är trovärdig som den ofrivilige monarken med en hel nations tyngd på sina axlar. Vi får se honom stegvis komma in i rollen som ledare och regent. Hans lillasyster Shuri, spelas av Letitia Wright, nästan själ varenda scen hon är med i med sitt skarpa intellekt och tillika skarpa tunga. Hon är T’Challas motsvarighet till James Bonds ”Q” Hon är ett geni utan like som utöver att var Black Panthers vapensmed, utvecklat en stor del av landets tekniska innovationer. Generellt så bärs Black Panther av sina starka kvinnliga karaktärer. Hans personliga livgarde ”The Dora Milaje (Dem älskade) och dess ledare Okoye (Danai Gurira) består av landets främsta krigare, edsvurna kvinnor som försvarar tronen med sitt liv. Danais actionscener tillhör några av filmens absolut bästa. Fightingkoreografin är mer en dans än ett slagsmål. En av hennes bästa scener involverar en biljakt i Korea, där hon slänger spjut med mästerlig precision omkring sig. Det var bland det coolaste jag sett på länge och bör ses. Lupita Nyong’o’ är stark i sin roll som Nakia, T’Challas kärleksintresse och tillika nationens främsta spion. Hon vill se ett Wakanda som bryter mot tradition och aktivt vägleder kontinenten och världen framåt med hjälp av dess rikedom och överflöd av tekniska innovationer.

Min recension hade blivit för lång om jag skulle gå igenom varenda person och karaktär som vi möter i filmen ca 134 minuters speltid. Men jag måste ändå passa på att ge en eloge till filmens stora skurk, Erik Killmonger spelad av Michael B Jordan.

Marvels superhjältefilmer kritiseras ofta får ett återkommande problem; deras skurkar saknar tyngd och trovärdighet. De är ondskefulla för ondskan skull, inget mer, inget mindre. Kilmonger skiljer sig genom att ha en övertygande bakgrund som direkt förklarar hans tidigare och framtida handlingar, men det rättfärdigar dem inte. Men man kan förstå hans motivation och hur han blev den han är idag och Michael B Jordans scennärvaro skadar inte heller. För de som sett Rocky spin off’en Creed (2013) även den regisserad av Cogler, så förstår ni vad jag menar.

Ryan Cogler hade en väldigt otacksam och svår uppgift framför sig när han antog rollens om regissör för Black Panther, men han lyckas över förväntan. Och jag vågar därför säga, att om filmen inte blir den succé som den rätteligen förtjänar (precis som några av Marvels övriga 17! storfilmer) så beror det inte på någon teknisk eller dramaturgisk brist hos filmen eller dess regissör. För Black Panther delar förstaplatsen med Christopher Nolans Dark Knight (2008), som den bästa filmskildringen av en superhjältekaraktär på film hittills och är en riktigt bra actionrulle som kan tilltala alla grupper på det.

Personligen gläds jag mest av det faktum att en storfilm som denna innebär att miljoner äntligen kommer att få se en rättvis skildring av afrikansk kultur på film. Den uppvisas med vördnad och respekt, fri från stereotyper och nidbilder. Bara för det så skulle den ha fått ett extra plus i kanten som en hjälp på traven, om den sög, vilket den som tur är ej gör. Gå och se den nu! Ni kommer inteatt bli besvikna.

Och med de orden slänger jag in min hatt i leken för en roll i Black Panther 2.
– Disney, we will be in touch. Call me!

Fem filmögon av fem.
2018-02-14

Patrick Masaba