En sista semester

Tunt manus men Mirren och Sutherland är filmens behållning

Originaltitel: The Leisure Seeker

Regi: Paolo Virzì

Manus: Michael Zadoorian, Stephen Amidon m. fl.

I rollerna: Helen Mirren, Donald Sutherland, Janel Moloney, Christian Mckay, Dana Ivey m. fl.

Speltid: 112 min.

Genre: Dramakomedi

Censur: Ännu ej fastställd

Svensk biopremiär: 16 mars 2018

Distributör: Scanbox Entertainment

Ella och John har varit gifta i många år, har två vuxna barn och har levt ett kärleksfullt liv. Men nu vacklar deras hälsa, minst sagt, och för att liva upp tillvaron rymmer de från överbeskyddande barn och läkare och ger sig ut på en roadtrip genom USA i sin gamla husbil, The Leisure seeker. Deras destination är Hemingways forna hem i södra Florida. Det blir en resa längs en väg kantad av minnen från deras gemensamma liv. Ella spelas av Oscarbelönade Helen Mirren och John av Donald Sutherland. För regin står Paolo Virzì (Girighetens pris 2013, Galna av lycka 2016).

Manuset baseras på Michael Zadorians bok med samma namn (originaltitel The Leisure Seeker) men i boken går resan längs historiska Route 66 och i filmen längs östkusten till Key West. Även om den sistnämnda är mindre legendarisk bjuder den i filmen ändå på vackra vyer och några fina strandstopp på olika campingplatser.

John (Donald Sutherland) är pensionerad professor i litteratur och på väg in i glömskans dimma på grund av sin Alzheimer. Övergångarna från att vara pigg och närvarande till att se ut som ett vilset barn gestaltar Sutherland med subtila skiftningar framförallt i blicken. Elegant och trovärdigt. Han älskar att recitera och analysera Hemingway och gör detta mer eller mindre hela filmen igenom, gärna för servitriser eller andra han möter på resan. De flesta är inte särskilt intresserade och som publik sällar man sig till de ointresserade. Visst blir det tydligt att professorn är kunnig och passionerad men det blir för mycket upprepning.

Ella (Helen Mirren) är svårt märkt av sin sjukdom, men har ett stadigt grepp om både sin man och syftet med resan. Hon pekar ut färdriktningar, portionerar ut medicin och tar hand om kissiga byxor. Dessutom är hon helt orädd och liftar både med motorcyklar och konfronterar rånare med bössan. På kvällarna sitter de på olika campingplatser och tittar på diabilder på den medhavda filmduken. Vi förstår att Ella ger John en kärleksfull minnesodyssé genom deras liv. Innan det är försent. Mirren som kärleksfull och tålmodig hustru är varierad och trygg i sin karaktär. Jag hade dock gärna sluppit hennes peruk, även om jag förstår syftet, och hennes försök till sydstatsdialekt. Hon hade mycket väl kunnat få vara britt.

Mirren och Sutherland står för filmens behållning, även om den är knapp. Kemin mellan de två är lätt och behaglig, precis som det anstår ett par som levt ett liv ihop i mer än 40 år. Man tror på deras kärlek och trofasthet. I övrigt är hela berättelsen slätstruken och saknar i princip en konflikt och det är tämligen obegripligt varför dessa två tunga namn tog sig an detta tunna manus. När några av de sista scenerna rullar förbi, drar jag en lättnadens suck, precis som huvudkaraktärerna själva.

Två filmögon av fem
2018-01-28

Lovisa Bonde