All Inclusive

Suzanne Reuter briljant i annars svag komedi

Regi: Karin Fahlén

Manus: Mette Heeno, Daniel Karlsson

I rollerna: Suzanne Reuter, Liv Mjönes, Jennie Silfverhjelm, Göran Bogdan, Jonas Karlsson m. fl.

Genre: Komedi

Speltid: 93 min.

Ålder: Barntillåten

Svensk biopremiär: 10 november 2017

Distributör: Nordisk Film

Inger (Suzanne Reuter) har just blivit lämnad av sin man och är djupt olycklig, men en resa till Kroatien med familjen för att fira Ingers 60-årsdag är redan bokad. Inger reser med sina två döttrar Tove (Liv Mjönes) och Malin (Jennie Silfverhjelm). Båda vill få sin mamma på bra humör och snart utvecklar sig resan till en tävling om vem som kan trösta henne på bästa sätt. Eftersom systrarna är varandras motsatser uppstår en rad konflikter och märkliga situationer.

Regissören Karin Fahlén har ett par kortfilmer och en långfilm (Stockholm stories, 2013) på sin meritlista och några goda vitsord för den sistnämnda. Därför kunde man hoppas på en positiv överraskning med All inclusive. Dessvärre blir det inte så. Rollkaraktärerna presenteras inom fem minuter och stoppas snabbt in i de typiska stereotypfacken; den ansvarstagande, den ansvarslösa, den ursäktande. Och dessa tre familjemedlemmar ska spendera en All Inclusive-semester ihop. Förutsägbart? Ja, definitivt.

Tanken är att vi ska skratta åt folk som av fylla trillar i buskarna eller ramlar av barpallen. Eller slåss mot uppblåsbara badleksaker. Men vi har sett det förut och det är sällan roligt. Riktigt tråkigt blir det homosexuella paret Tommy (Jacob Ericksson) och Paul (Shelby Niavarani) som framställs så omåttligt stereotypt, samt den helt omotiverade scenen med cancer, tragisk död och vuxna som tar droger i barns sällskap.

Till filmens styrkor kan räknas en del småroliga repliker (samtliga skådespelare har en god känsla för komik) och ett soundtrack med bland annat Seinabo Sey. Men framförallt Susanne Reuter. Hon behärskar verkligen konsten att pendla mellan allvar och komik och varenda replik sitter som den ska. En makalös känsla för timing!

Men detta väger endast svagt upp filmens brister och helheten blir en salig röra av komedi, tragik och vanlig diskbänksrealism. När jag lämnar biografen stannar filmen kvar någonstans mellan bioduken och stolen.

Två filmögon av fem.
2017-11-01

Lovisa Bonde