Django

Bra aktörer och musiker i stark biopic

Regi: Etienne Comar

Manus: Etienne Comar, Alexis Salatko

I rollerna: Reda Kateb, Cécile De France, Ulrich Brandhoff, Bea Palya m. fl.

Genre: Drama, musik

Speltid: 117 min.

Land: Frankrike

Ålder: från 11 år

Svensk biopremiär: 3 november 2017

Distributör: Njutafilms

Året är 1943. I belgiska Ardennerna skjuts romer hänsynslöst ned av de förhärskande nazisterna. Samtidigt i Paris konsertsalar spelar den virtuose jazzgitarristen tillika romen, Django Reinhardt, inför en hänförd publik. Filmen skildrar två år ur den här enastående musikerns biografi: med utgångspunkt från en divalik musikertillvaro, över flykten undan nazisterna till återkomsten till Frankrike efter kriget.

Filmen fokuserar i hög grad på musiken – ibland tror jag att jag ser en filmad konsert. Musiken är också oerhört medryckande, framförd av fantastiska musiker. Här finns förstås också bakgrundsmusik, komponerad av australiensaren Warren Ellis, försiktigt men effektfullt med några stråktag på en fiol, några gitarrackord. Men publiken fylls till bredden av Reinhardts och hans bands svängiga jazz och även ibland romsk, traditionell musik.

Reda Kateb gör ett gott jobb i rollen som Django Reinhardt. Han tilldelades Césarpriset 2015 för bästa manliga biroll i filmen ”Hippocrate”. Men ingen av skådespelarinsatserna känns särskilt enastående, trots att här finns ett myller av gott uppbyggda stämningar. Bäst gillade jag Bimbam Merstein, som spelar Djangos åldriga mamma Negros Reinhardt.

Det som ändå skapar en spänning i filmen, är förstås nazisternas fulspel med den här världsartisten. De upprättar regler för vad och hur man får spela och inleder en katt- och råttalek, tills Django slutligen inser att han inte kan acceptera deras villkor.

Annars är det få scener som är riktigt känslomässigt starka, egentligen bara filmens slut. Där dirigerar Reinhardt sin egenhändigt komponerade mässa till minne av de romer som förföljdes under kriget. Allra sist fylls filmduken av nazisternas foton av tillfångatagna och – sedermera – mördade romer.

Den debuterande regissören heter Etienne Comar, och har tidigare skrivit manus till ett antal filmer och vann 2011 Césarpriset för bästa film med ”Des hommes et des dieu” och 2015 för ”Timbuktu” från 2014. Här gör manus till Django tillsammans med Alexis Salatko.

”Django” nominerades till Guldbjörnen för bästa film vid Berlins internationella filmfestival 2017.

Filmen får tre rejält starka filmögon.
2017-10-25

Maria Wolff Gripfelt