Happy Death Day

Bra Halloweenfilm med egen twist

Regi: Christopher Landon

Manus: Scott Lobdell

I rollerna: Jessica Rothe, Israel Broussard, Ruby Modine m. fl.

Genre: Skräck, mystik, thriller

Speltid: 96 min.

Ålder: Från 11 år

Svensk biopremiär: 20 oktober 2017

Distributör: Universal Pictures International

Happy Death Day! Eller svaret på vad du får om du kör Bill Murrays kultklassiker Måndag hela veckan (1993), Scream 1 (1996) samt American Pie (1999) genom en matmixer. Resultatet är nämligen den sannolikt mest underhållande ”slasher-rullen” du kommer att se i år.

I filmen får vi följa collegestudenten Tree spelad av Jessica Rothe (La La Land – 2016) som vaknar upp till ett förmodat one-night-stand med den totala ”nollan” Carter, Israel Boussard. Tree är trött, bakis och inte alls på humör för detta, då det är hennes födelsedag, en dag hon mest av allt vill glömma och hålla undan för andra. Och som om detta inte vore nog, så visar det sig, att detta är hennes sista dag i livet. Men det finns en twist! Den här mardrömsdagen går nämligen på repeat. Tree blir mördad varje dag av en mystisk, förklädd mördare i babymask och var gång hon dör vaknar hon upp till samma hemska morgon, igen och igen. Hon inser snabbt att för bryta förbannelsen behöver hon finna ut mördarens identitet.

Här kanske du tycker att vi borde börja känna lite sympati för Tree, men tyvärr så är hon ganska osympatisk person, som hellre går över lik för att få sin vilja igenom. Vilket hon som vacker, populär medlem i collegecampusets mest omtyckta sorority, ”Kappa”, lyckats komma undan med. Detta leder såklart till problem, när Tess inser att alla har fog för att se henne död, ett knivigt dilemma för en som råkar ha en okänd mördare flåsandes i nacken.

I sann Agatha Christy stil, så är en av filmens absolut största behållning, att tillsammans med Tess lista ut hennes mördarens identitet. Och här jag ger filmen ett extra plus i kanten för hur mördarens identitet inte var uppenbart förrän fram till och filmens slut. Och man blir faktiskt överraskad över vem som är mördaren.

Den andra stora behållningen är hur filmen fläskar ut Trees bakgrund. Varje gång hon dör får vi en ny inblick i hennes tragiska bakgrund och orsaken till att hennes förkastliga beteende. Detta ger dimension till hennes karaktär och hon blir mer än en simpel ”mean girl”, vilket ger ännu ett plus i kanten.

Jag gläds även åt den ”katt och råtta lek” som uppstår mellan Tree och hennes mördare. Hon inser ganska snart att reinkarnation har sina fördelar. Du kan lära dig av dina misstag. Tree blir faktiskt succesivt bättre och bättre på att skjuta upp på det oundvikliga i och med sin död. Dock så leder detta i sin tur till att Tree får utstå mer och mer komiska och kreativa sätt att dö på.

Happy Death Day har här en unik idé, som visar att regissören och hans team tänkt till lite extra i hur de skulle förnya ett ganska så uttjatat filmkoncept. Humorn är, som ni kanske förstått, passande ”svart”, fast med en konstant glimt i ögat.

Jennifer Rothe är en väldigt skicklig skådis och hon kommer nog att börja cirkulera flitigt i fler filmer framöver. Hon fixar karaktärens övergång suveränt, från antihjälte till hjälte. Du kommer att gilla Tree, när eftertexterna tillslut sveper över duken. Faktiskt, så gör alla skådisarna ett bra jobb, men Rothe ”steals the show”

Filmens regissör är Christopher Landon, som mest är känd för filmserien Paranormal Activity (2009-). Temat där är även skräck, vilket är lite av hans ”niche”. Men i Happy Death day vågar han pröva att inkorporera mera komik, vilket han har talang för. Filmen är faktiskt väldigt rolig.

En liten sidnotis är, att lägga filmens produktionsbolag ”Blumhouse Productions” på minnet. De står bakom några av de senaste två årens mest kommersiella och kritikerrosade filmsuccéer, som t. ex. Get out (2017), Whiplash (2014) och Split (2016). Deras signum är filmer skapade av kreativa regissöser & skådisar med en begränsad budget. Resultat är bitvis blandat, men bitvis även helt magiskt.

Happy Death Day är en riktigt bra Halloween film, som driver med ett uttjatat koncept och vågar leka med konventionerna och blir därför så mycket bättre, mer än den rätteligen borde vara. Filmen kan rekommenderas!

Filmen får fyra filmögon av fem.
2017-10-21

Patrick Masaba