Tiden före oss

Genial gestaltning av ett sammansatt känsloliv

Originaltitel: Le passé devant nous

Regi och manus: Nathalie Teirlinck

I rollerna: Evelyne Brochu, Zuri Francois, Adonis Danieletto m fl.

Genre: Drama

Speltid: 110 min.

Land: Belgien

Svensk biopremiär: 20 oktober 2017

Distributör: Lucky Dogs

Belgisk film ser man verkligen inte ofta i Sverige, men den här regissören och manusförfattaren kommer jag att hålla ögonen på i fortsättningen. Hon heter Nathalie Teirlinck, är 33 år gammal och har bl.a. vunnit Best European Short Film för Venus vs. Me från 2010 vid Berlin International Film Festival och nominerades till Guldbjörnen för samma film.

Den aktuella filmen, Tiden före oss, är väl värd varje minut av de 110 befintliga. Den består i huvudsak av ett stort antal ögonblicksbilder, som så småningom bildar en starkt omtumlande och engagerande enhet. De olika miljöerna, mörkret och ljuset, natten och dagen – allt blir ihopklippt till ett mycket begåvat collage. Det gäller att se alla bitar, för att få en uppfattning om den personlighet som är huvudpersonen Alice. Några tydliga förklaringar får vi inte. Musiken utgör endast ibland en försiktig ljudkuliss, och märks knappast.

Alice lever ett mycket inrutat liv som lyxprostituerad, och har en gång lämnat man och barn för den tillvaro hon lever i nu. En dag blir hon uppsökt av en släkting, som meddelar att barnets far hastigt dött i en bilolycka. Nu är ansvaret Alice´s. Men hon vill inte, hon förmår inte! Hennes resa från först panikslagen och sedan kylig, trumpen och valhänt mor (fortfarande varje kväll upptagen med ”kunder”) till en glatt skrattande som vågar släppa fram sina känslor, gör djupt intryck.

Att filmiskt berätta om fenomenet känslor via en person som har svårt att hantera sådana, som först ser ut att helt sakna dem, är genialt. Även titeln, som är rakt översatt från franskan, utgör en av de pusselbitar publiken har att lägga.

Alice spelas av Evelyn Brochu, en kanadensiska med några uppmärksammade roller bakom sig. Att filmen gör ett så starkt intryck, beror naturligtvis på Brochus stora skicklighet i att gestalta den här sorgliga/märkliga personligheten. Sonen Robin (Zuri Francois), i 6-årsåldern, spelar mycket trovärdigt det barn han ju är i sina försök att nå fram till sin mamma, samt bearbetandet av pappans död.

Jag ger fem filmögon till Tiden före oss!
2017-10-14

Maria Wolff Gripfelt