Vår vingård i Bourgogne

Oemotståndlig skönhet, humor, livfullt och trovärdiga aktörer

Originaltitel: Ce qui nous lie

Regi: Cédric Klapisch

Manus: Cédric Klapisch, Santiago Amigorena, Jean-Marc Roulot

Genre: Komedi, drama

Speltid: 113 min.

Svensk biopremiär: 22 september 2017

Distributör: SF Studios

Jean, (Pio Marmai) som ville komma ifrån det förutsägbara livet på familjens vingård, ger sig som 20-åring av och bryter i stort sett därmed med syskon och föräldrar. Efter tio år återvänder han till sitt barndomshem. Modern är död sedan några år, fadern går bort strax efter att Jean anlänt. De tre syskonen äger och förvaltar nu själva gården. Det här är en film om det som – trots allt – länkar människor samman.

Arvet efter fadern för med sig en stor arvsskatt, alltför stor för att syskonen ska kunna betala den utan att sälja gården. Men inte till vemsomhelst, och inte hursomhelst! Ett känsloladdat drama, med franskt yviga gester, spelas nu upp.

Fransk film gör mig sällan besviken. Även här finns stor sorg, sprudlande glädje och mänsklig värme – ett stycke liv, helt enkelt. Här finns också den sedvanliga humorn. Syskonen, spelade av Pio Marmaï, Ana Girardot och François Civil, känns trovärdiga.

Vid sidan av grälen och kärleken med/till familjen, upplever tittaren det hårda arbetet på gården: skörden av druvorna, konsten att leda arbetslaget, vintrampningen. Och den uppsluppna festen, när plockningen är avklarad! Det finns en oemotståndlig skönhet i allt detta. Det enda jag har att invända är, att filmen är lite för lång, dröjer ibland väl länge vid frysta ögonblick.

Regissören, Cédric Klapisch, har bl. a. fått pris på filmfestivalen i Berlin 1996, för filmen ”När katten är borta…” (Chacun cherche son chat).

Med den här filmen ger jag honom fyra filmögon av fem.
2016-09-21

Maria Wolff Gripfelt