Farväl Europa

Begåvat spelat och seriöst framställt drama

Originaltitel: Stefan Zweig

Regi och manus: Maria Schrader

I rollerna: Barbara Sukowa, Tómas Lemarquis, Charley Hübner, Josef Hader, Aenne Schwarz  m. fl.

Genre: Drama

Speltid: 106 min.

Produktionsland: Österrike, Tyskland, Frankrike

Svensk biopremiär: 11 augusti 2017

Distributör: Edge Entertainment

Stefan Zweig 1881–1942 var en av Europas mest uppburna författare, tills hans drevs i landsflykt för sin judiska härkomst efter Adolf Hitlers maktövertagande i Tyskland 1933. Hans böcker förbjöds och brändes under bokbålen i Nazityskland. Därefter reste han mellan New York och Brasilien på jakt efter ett nytt hem. Stefan Zweig föddes i Wien, men valde länder i Sydamerika som sina nya hemländer. På ett hotellrum i Rio de Janeiro skrev han om det gamla Europas undergång och porträtterade även bl. a. vännerna Rainer Maria Rilke, James Joyce och Sigmund Freund.

Många förväntade sig, att Stefan Zweig både materiellt och på annat sätt skulle stödja sina intellektuella landsmän som förföljts och flytt från Nazi-Tyskland. Det blev en börda för Stefan Zweig, att känna den pressen på sig. Han ville arbeta och behövde avskildhet. Hans böcker har fått en renässans de senaste åren och flera av dem också givits ut i svenska nyutgåvor. Han uppmärksammades i George Prochniks biografi ”Stefan Zweig vid världens ände”, som gavs ut 2015.

Filmen Farväl Europa är som drama baserat på Stefan Zweigs sex år i exil och skildrar hans kamp för att förstå och acceptera händelserna i Europa och sitt före detta hemland Tyskland. Filmen är av regissören och författaren Maria Schrader och hade framgång i Tyskland och är Österrikes bidrag till ”Bästa utländska film” vid Oscarsgalan 2017. Maria Schrader är född 1965 i Tyskland och har som skådespelare och regissör medverkat i bl.a. Aimée & Jaguar 1999 där hon spelar huvudrollen, och i In Darkness 2011 och Förlorad identitet 1998.

I rollerna i Farväl Europa ses bland andra Josef Hader som Stefan Zweig och Barbara Sukowa som Friderike Zweig. Barbara Sukowa var under beskydd av Rainer Werner Fassbinder och medverkade i hans berömda filmserie Berlin Alexanderplatz 1980. Hon hade titelrollen i Fassbinders film Lola 1981. Hon vann pris i Cannes 1986 för sin roll som Rosa Luxemburg i filmen med samma namn. Hon medverkade i Lars von Triers film Europa 1991, som förde henne till Hollywood. Hon spelar Friderike Zweig med kraft och beslutsamhet och är karismatisk och stilfull och umgicks utan problem med Stefan Zweigs andra fru Charlotte E. Altmann, som Stefan Zweig senare begick självmord tillsammans med. Lotte E. Altmann porträtteras fint av Aenne Schwarz.

Josef Hader är född 1962 i Österrike och var känd som en komiker och skrev först teaterpjäser och vann ”Saltzburger Stier-Award 1985. Han skrev manus till film Indien 1993 och spelade själv huvudrollen. Han porträtterar strålande den begåvade och något komplicerade Stefan Zweig och gestaltar fint dennes melankoliske och lite sorgsne attityd.

Filmfotot av Wolfgang Thaler ger visuellt ett nära och vackert porträtt av författaren Zweig och de miljöer han vistades i. Inledningen med den ståtliga banketten till Zweigs ära i Rio de Janeiro är praktfull. Man kan notera, att det inte finns några färgade bland de många prominenta gästerna. Inte heller bland personalen. Annars är det bra skildringar från olika miljöer i Sydamerika, från byar och mindre samhällen, av fattiga och rika. Stefan Zweig guidas med sin fru Lotte genom sockerrörsfält och skjutsades genom landskapen med invånare från olika samhällsklasser. Det är mycket bra framställt.

Stefan Zweig var en berömd och uppburen författare och kulturpersonlighet i Sydamerika, främst Argentina och Brasilien. Han var nästan ständigt på turné och var efterfrågad som talare och uppläsare i många sammanhang. Dessa framträdanden tog också på hans skaparkraft och firandet av honom som celebritet inget han önskade. Möten med den nationella och internationella pressen var påfrestande för Stefan Zweig, eftersom man pressade honom på att ta politisk ställning när det gäller Nazi-Tyskland. Men Zweig var intellektuell och författare och menar att konsten måste stå fri från politiken och därför vara neutral. Även PEN-klubbens möte för att hylla de medlemmar, författare och skribenter som tvingats lämna Nazi-Tyskland, blir obekväma för Stefan Zweig för talarnas politiska påtryckningar.

Scener från Manhattan, där han återförenas med sin fru Friderike är känsliga och man förstår, att de som par hade en mogen och jämlik relation. Det finns en sorgsen stämning genom filmen och, som vi vet, slutar med suicid. Filmen ger som biopic uttrycksfulla glimtar av händelserna runt Stefan Zweig de sista åren och som helhet en bra och saklig sammanfattning av de historiska förloppen, men kanske i torraste laget ibland.

Maria Schraders manus bygger på brev, artiklar och Stefan Zweigs egna noteringar om sin tillvaro och sina tankar. Det är ett intellektuellt och spirituellt manus, men alltför ordrikt med ständiga dialoger och samtal. Det ges nästan ingen tid till vila och eftertanke eller för att bara skildra stämningar. Dialogerna och replikerna tar över dramat och känns bitvis stressigt att lyssna till. Filmen är intellektuell, pragmatisk och försöker berätta nästan dokumentärt om Stefan Zweigs tillvaro och relationer. Även om det är beundransvärt gjort, så är det inte så underhållande, bitvis nästan tråkigt för den oinvigde.

Det blir ändå fyra filmögon av fem för Maria Schraders genomarbetade och seriösa arbete och skildring av författaren Stefan Zweigs sista levnadsår.
2017-08-02

Jan-Eje FerlingFörfattare