Baby Driver

En engagerande actionmusikal där musiken har huvudrollen som bygger dramat och rollkaraktärernas agerande

Regi och manus: Edgar Wright

I rollerna: Ansel Elgort, Jon Bernthal, Jon Hamm m. fl.

Genre: Action, brott, musik

Speltid: 113 min.

Ålder: 11 år i vuxens sällskap (annars 15 år)

Svensk biopremiär: 26 juli 2017

Distributör: Sony Pictures

En begåvad flyktbilsförare (Ansel Elgort) tar musiken till hjälp för att bli bäst på det han gör. När han en dag möter kvinnan i hans drömmar (Lily James) ser Baby en chans till en sista flykt, denna gång från sitt liv som kriminell. Men ledaren för ett brottssyndikat (Kevin Spacey) har andra planer för Baby och snart tvingas han, med livet, kärleken och friheten som insats, ta del i en stöt dömd att misslyckas.

Regissören och manusförfattaren Edgar Wright har i och med filmen Baby Driver bevisat att hans filmer har svårt att falla inom en viss kategori av genre. Man märker influenserna från bland annat filmerna Goodfellas från 1990, Oceans Eleven från 2001 och Drive från 2011, men Baby Driver lyckas ändå stå på egna fötter utan att behöva bli ihågkommen som en kopia av någon annan film.

Baby (Ansel Elgort) vet hur man hanterar bilar. När han befinner sig bakom ratten, så är han synkroniserad med musik till sin Ipod. Han innehar mängder av olika Ipods, som har ett sentimentalt och väsentligt värde för hans karaktär. En olycka i hans barndom lämnade honom med en allvarlig hörselskada, varför han behöver ha konstant musik i sina öron för att blockera överdrivna distraktioner från verkligheten.

Babys färdigheter har kommit till användning för brottschefen Doc (Kevin Spacey). Baby står i skuld till Doc och ställer alltid upp bakom ratten när Doc sätter ihop ett team som ska slå till mot olika banker eller postkontor. Babys sociala färdigheter får de andra skurkarna i teamet att ifrågasätta Docs talanger för några av de återkommande skurkarna är Bats (Jamie Foxx) och Griff (Jon Bernthal).

Men skulden börjar på att klaras upp, vilket gör att Baby börjar fundera på sin framtid. Han har sin döva fosterfarfar Joseph (CJ Jones) att ta hand om och han drömmer om att fly från Docs dominans över honom. När han träffar en servitris, Debora (Lily James) faller han direkt för, när hon lyssnar på en låt som passande nog heter B-A-B-Y ursprungligen gjord av Soul-legendaren Carla Thomas.

Babys skuld må vara återgäldad, men allt Doc kan se är en pengamaskin som han vill ska fortsätta ska pumpa in dollar. Så han sätter tillsammans ett dreamteam bestående av Bats (Foxx), Buddy (John Hamm) och Buddys partner-in-crime Darling (Eiza Gonzalés). Det märks uppenbart att Wright skrivit rollen som avslappnad skurk med en vild sida till Jon Hamm, något som passar Hamm. Jamie Foxx är dessutom väldigt övertygande och stjäl nästan showen. Hans rollkaraktär är vild och oförutsägbar vilket skapar en bra gruppdynamik. Man hade velat sett Eiza Gonzalés roll fått mer svängrum, då hennes karaktär framträder i korta scener av och till.

Huvudrollen spelas av Ansel Elgort. Jämfört med sina medaktörer, så har han inte ett lika långt cv bakom sig. Det kommer han däremot att kunna börja bygga på efter den här insatsen i Baby Driver. Han har en fantastisk kemi med sina medaktörer och trots att det här är en berättelse vars tema gjorts i olika versioner många gånger på film, så engageras man av hans övertygande insats.

Det är en nästan som en actionmusikal. Stundtals tar musiken över och blir en nästan viktigare komponent i filmen än skådespelarnas figurer och deras agerande. I en traditionell action setup så används musiken mer som en effekt för att öka spänningen och därmed underhållningsvärdet. I Baby Driver har musiken också en egen framträdande roll, som delvis styr karaktärernas agerande i händelseförloppen. Men visst syftar filmmusiken också här för att öka tempo och ge känsla av pumpande adrenalin.

Edgar Wright har en särskild känsla för biljakter, som inte bara oändliga och meningslösa explosioner och kraschar. I stället är den redigerad så, att det skapar en känsla av renhet under biljakterna, där olika bildinslag slås samman till en slags koreografi.

Baby Driver var för mig en unik filmupplevelse. Filmen är elegant, stilistisk och häftig. Den har ett roligt och träffsäkert manus och med filmens övertygande rollkaraktärer så blir man aldrig uttråkad.

Fyra starka filmögon av fem.
2017-07-13

Niklas Kristiansen24 årig filmnörd som kandiderat i filmvetenskap och håller på att ta masters i bibliotek och filmvetenskap. Jobbar med en långfilm och skriver ständigt på manus. Ofta på resande fot.