Apornas Planet: Striden

Magnifik, tekniskt fulländad, mindre action, mera intimt relationsdrama

Originaltitel: War for the Planet of the Aps.

Regi: Matt Reeves

Manus: Mark Bomback, Matt Reeves m. fl.

Genre: Action, äventyr, drama

Speltid: 140 min.

Land: USA

Ålder: från ?

Svensk biopremiär: 12 juli 2017

Distributör: 20th Century Fox

Den tredje delen i sagan om Caesar (Andy Serkis) och hans apor tar sin början två år efter andra filmens slut. Efter att ha lidit enorma förluster mot den skoningslösa Generalen (Woody Harrelson) ger sig Caesar ut efter hämnd, tillsammans med hans trogna vänner, Maurice (Karin Konoval), Rocket (Terry Notary) och Luca (Michael Adamthwaite). Caesar måste även tampas med sina egna demoner från sitt förflutna.

Runt 2011 när den första filmen i den här nya Apornas Planet serien, Apornas planet: (r) Evolution, (Rise), skulle komma ut var jag grymt skeptisk. Tim Burtons hemska version, Apornas planet från 2001 med Mark Wahlberg i huvudrollen som kapten Leo Davidson, ringde i mina öron, och jag hade inget intresse att se filmen alls. Men jag blev glatt överraskad och Rise hamnade på min topp tio lista av filmer det året. Jag älskade även tvåan, Apornas planet: Uppgörelsen (Dawn), så nu inför releasen av den tredje och sista filmen i trilogin om Caesar var mina förväntningar skyhöga, tack och lov så mötes mina förväntningar och lite där till.

En sak att förbereda sig på innan man går in för att se den här filmen, även om den heter Apornas planet: Striden, så är det väldigt lite action i den. Förutom en större actionsekvens i början och i slutet så utspelar sig nästan hela mittendelen som en tyst film, då Caesar är den enda apan som talar, medan de andra använder sig av teckenspråk. Trots att detta är en så kallad Blockbuster, (en Hollywood produktion med över $100 miljoner dollar i sin budget och väldigt special-effects-driven) så känns det här som en väldigt intim och personlig film.

Matt Reeves, som även regisserade Dawn, har här valt att spela in nästan varenda dialogs scen i Close-up, så man spendera hela filmen med att titta rakt in i ögonen på karaktärerna och man känner en stark connection till dem på grund av detta. Om det inte vore för två faktorer skulle inte detta fungera. Ett: Andy Serkis är helt fantastisk i rollen och Caesars ark över dessa tre filmer är otroligt välskriven och förverkligad. Två: magikerna på Weta (special effects företag) har här gjort de mest realistiska effekter jag har sett. Inte för en sekund tas man ur filmen och tänker “Oj, det där såg datagjort ut.” Man köper direkt att det är riktigt apor man tittar på och det håller i hela filmen.

Man känner att inspiration har tagits från filmer som Apocalypse Now från 1979 och Full Metal Jacket från 1987, inte minst i Woody Harrelsons tolkning av Generalen som påminner väldigt mycket om Marlon Brandos, Colonel Walter E. Kurtz från Apocalypse now.

Känslan i filmen är väldigt nertonad, detta är ingen ljus, hoppfull familjefilm, allt från filmfoto av Michael Seresin till filmmusiken av Michael Giacchino hjälper till att förmedla känslan av desperation och hopplöshet. Lite humor introduceras i Steve Zahns roll som Bad Ape, en karaktär som balanserar tragedi och komedi på ett fantastiskt sätt. Det blir aldrig så töntigt att det bryter mor filmens ton men det hjälper till att lätta på intensiteten, något som den andra filmen i serien saknade.

Om det finns någonting som jag kan tänka mig att folk kommer kritisera, så är det att medan de första två filmerna delade upp speltiden mellan apor och människor ganska 50/50, så fokuserar Striden nästan uteslutande på Caesar. Människorna kommer inte in i bilden förrän runt sista timmen men detta påverkade inte upplevelsen för mig.

Regissören och manusförfattaren Matt Reeves har här lyckats med något som nästan aldrig händer, nämligen att göra en uppföljare som är bättre än tidigare filmer. Apornas planet: Striden är den sista delen i, vad jag tycker, en nästan perfekt trilogi. Jag lägger dessa filmer på samma lista som Sagan om ringen från 2001-2003, Toy Story filmerna från 1995-, och de tre original av Star Wars filmerna från 1977, 1999- .

Detta är en av de bästa filmerna jag har sett i år, som jag rekommenderar alla, speciellt ni som är trötta på högljudda spektakel filmer som Transformers: The Last Knight från 2017 att gå och se Apornas Planet: Striden.

Jag ger filmen fem filmögon av fem.
2017-07-11

Fredrik Alfredsson