En flodhäst i tesalongen

En vacker, välgjord och välspelad film, där Stephen Frys bok lyser genom storyn

Originaltitel: The Hippopotamus

Regi: John Jencks

Manus: Stephen Fry, Robin Hill, Tom Hodgson, Blanche McIntyre

Skådespelare: Roger Allam, Matthew Modine, Emily Berrington, Fiona Shaw, Russell Tovey m. fl.

Genre: Drama, komedi

Speltid: 86 min.

Land: Storbritannien

Ålder: från 11 år

Svensk biopremiär: 7 juli 2017

Distributör: Njutafilms

Ted Wallace (Roger Allarn) var en gång i tiden en stor och aktad poet men den tiden är över. Ted är nu ett försupet och förlegat vrak till teaterskribent som har avskedats från tidningen han skrev åt. Han spenderar dagarna med att bespotta den omvärld som inte förstår hans skarpsinne. Han skriver inte poesi längre och hans avundsjuka på kollegor bidrar till att dra ner honom i missbruket. Gamle vännerna Lord Michael Logan (Matthew Modine) och Lady Anne Logan (Fiona Shaw) vill förbarma sig över Ted och bjuder in honom till sin herrgård. Där har det tydligen har skett en del oförklarliga mirakel. Sonen David Logan (Sebastian Croft) i huset verkar besitta läkande krafter och de något blåögda föräldrarna hoppas kunna göra hans namn vida känt. David Logan är också inne på att skriva poesi. Men Ted har genomskådat unge David och funderar nu på hur han bäst ska lyckas avslöja honom.

Stephen Fry har än en gång lyckats med underlaget till ett filmmanus, där hans sätt att skriva är signifikativt och kan kännas igen. Men samtidigt känns hans texter nya och fräscha varje gång jag läser honom. Orden sprakar och han får fram så mycket innehåll och information att det känns underbart att läsa hans texter. Han är en mästare på att berätta och även att skapa berättelser som är knasiga och ovanliga, men som fängslar mig. Jag läser hans texter hela tiden med ett leende och däremellan ett gapskratt. Jag har älskat författaren och aktören Stephen Fry sen jag bland annat såg honom i ”Peters Friends” från 1992 som jag tycker är en lysande film.

Skådespelarna är valda med omsorg och castingen är förträfflig. Kul att se dubbelt Golden Globebelönte Matthew Modine igen, här som Lord Logan, känd från bland annat TV-serier som Proof från 2015, Stranger Things från 2016 och långfilmerna Family Weekend från 2013 och Altar från 2014. Härliga Fiona Shaw som spelar Lady Logan och känd från bland annat The Black Dahlia från 2006 och Noi credevarmo från 2010 från TV-serier som Channel Zero från 2016 och nu Emerald City 2017. Därtill Roger Allam i huvudrollen Ted som också prisbelönts för sina insatser på vita duken.

Filmen är vackert fotad av Angus Hudson med vackra färger och en ståtlig herrgård som bildar en tjusig kuliss i bakgrunden när deltagarna t. ex. spelar krocket. Allt är mycket brittiskt och det är underbart att se.

Regissören John Jencks kommer att få jobba mycket framöver, om jag tittar i glaskulan. Han har gjort en fantastisk film av en fantastisk bok som brukar vara ganska svårt och speciellt med Stephen Frys ordväxlingar. Jag ser fram emot nästa film som han regisserar.

Men stjärnan i sammanhanget tycker jag ändå är Stephen Fry, som skrivit boken med samma titel. Hans förmåga tycker jag är värd många priser och jag vill särskilt nämna igen filmen Peter Friends. Stephen Fry är en modig man och med en säregen utstrålning och karisma, som används flitigt i TV och på film. Och om man kan skriva en bok som denna och spela storartat med i filmen Peters Friends då är man värd priser i världen. Denna modiga man som gjort många oförglömliga roller på film och på scen och jag tänker gärna på rollen som Oscar Wilde i Wilde från 1997, som han var som klippt och skuren för.

Filmen får fyra filmögon av fem och jag ler när jag tänker på den. Det är för mig ett bra tecken på en bra filmupplevelse.
2017-04-03

Tina Leijonberg