Wonder Woman

En övernaturligt stark superhjältes kamp mot krigets ondska

Regi: Patty Jenkins

Manus: Allan Heinberg, Zack Snyder m. fl.

I rollerna: Gal Gadot, Chris Pine, Robin Wright m. fl.

Genre: Action, äventyr, fantasi

Speltid: 142 min.

Svensk biopremiär: 2 juni 2017

Distributör: Warner Bros.

Barnet Diana (Lilly Aspel) växer upp på en grekisk paradisö, i en fantastisk omgivning på många olika sätt. Amazonerna bor i lugn och harmoni utan män och den ondska män ofta för med sig, och Dianas mamma (Connie Nielsen) vill skydda sin dotter ifrån allt ont. Men den unga och nyfikna Diana imponeras av de skickliga amazonernas hårda träning i krigskonst och vill inget hellre än att bli en riktig kämpe som dem. Guden Zeus skapade denna armé av kvinnliga superkrigare för att skydda mänskligheten mot krigsguden Ares ondska. Det är också Zeus som gav liv åt Diana som skulpterats ut i lera av hennes barnönskande mor.

Självklart får den bestämda Diana till sist mammas godkännande att börja tränas för krig och lika självklart kommer deras idylliska värld möta ondskan i form av män från första världskriget som plötsligt landstiger deras vackra ö. Men är alla männen onda eller stämmer Steve Trevors (Chris Pine) historia om att han försöker stoppa det fasansfulla kriget?

Den vuxna Diana av Themyscira, eller Diana Prince som är hennes alterego bland människor när hon inte strider som Wonder Woman görs med stark inlevelse av Gal Gadot. Att hon är så realistisk som krigare beror delvis på att hon har gjort två års israelisk militärtjänstgöring. Dessutom tränade hon kampsport i sex månader inför den här rollen. Tidigare har hon bland annat spelat just Wonder Woman i DC Comics andra superhjältefilmer som Batman V Superman (2016) och Justice League (2017) som det även finns en planerad uppföljare på.

Karaktären Wonder Woman som först kom ut i serietidningsform år 1941 har sedan dess filmatiserats i åtskilliga filmer och tv-serier. Dessutom finns hon med i mängder av spel och förstås som diverse produkter och leksaker, och en mycket populär filmkostym för till exempel Halloween. När hon skapades var det som motvikt till alla manliga superhjältar av författaren och psykologen Dr. William Moulton Marston som var en väldigt mångfacetterad person som även utvecklade lögndetektorn.

Wonder Woman har flera specialvapen i sin arsenal, men det kändaste är ändå just sanningens lasso som förutom att snärja fienderna får dem att tala sanning. Dessutom talar hon alla språk och har även telepatiska förmågor.

Regissören Patty Jenkins är känd för sin film Monster (2003) där Charlize Theron gör en Oscarsbelönad rollprestation som seriemördaren Aileen Wuornos, en film som bygger på verkliga händelser. I den här filmen är visserligen en del händelser som första världskriget grunden till en del av historien, men annars är det mesta ren fiktion förstås. För filmen Monster skrev Patty Jenkins även manuset, men här gör hon det tyvärr inte, och troligtvis hade Wonder Womans karaktär blivit mindre schablonartad då.

Trots att Wonder Woman är så stark och så smart blir hon ändå lite för mycket Hollywoodiserad för min smak. Hon går snabbt in i den vanliga lite passiva kvinnorollen och män blir ändå något som påverkar henne alltför mycket på flera plan. Trots att hon ibland får säga kommentarer och visa motsatsen i handling, blir det ändå för mesigt. Hon är en superhjälte! Hade hon inte tvingats in i den smala fållan hade filmen varit både bättre och starkare. Samt självklart ännu mer stärkande för den kvinnliga publiken som i dessa tider där en kvinnas stora bakdel ibland verkar vara viktigare än ett stort intellekt antagligen behöver fler starka förebilder än någonsin.

Häftiga stridsscener i fascinerande miljöer, elaka skurkar och eviga frågor om gott och ont avhandlas. Den här superhjältefilmen är ändå bättre än en hel del andra så det blir tre starkt lassobundna filmögon för en film som kraftfullt försöker att slå sig fram i en annars mansdominerad bransch.
Tre filmögon av fem.
2017-06-01

Ylva Pettersson