Ingenting och allting

En svag kopia av filmen Förr eller senare exploderar jag, från 2014

Originaltitel: Everything, Everything

Regi: Stella Meghie

Manus: J. Mills Goodloe, baserat på bok av Nicola Yoon

I rollerna: Amandla Stenberg, Nick Robinson, Anika Noni Rose, Ana de la Reguera, Taylor Hickson m. fl.

Genre: Drama, romantik

Speltid: 96 min.

Svensk biopremiär: 9 juni 2017

Distributör: SF Film

Filmen Ingenting och allting handlar om Maddy Whittier som lider av en ovanlig sjukdom som gör att hennes immunförsvar är dåligt att hon måste isolera sig inomhus, eftersom allting kan kontaminera henne. Hon bära därför också vita kläder som bland annat består i ett hundratals vita t-shirts. Hon står ofta och trycker ansiktet mot fönstret och drömmer sig ut mot havet som hon aldrig sett. Hon vill kunna göra allt som alla andra gör, vilket är omöjligt. Handlingen i filmen Ingenting och allting är en, om inte kopia så nästintill, av Förr eller senare exploderar jag från 2014.

En dag får Maddy och hennes familj nya grannar och där finns bland de andra finns en kille i hennes ålder, Olly. De har sina fönster mitt emot varandra och börjar messa och maila och då hon också förklarar sin sjukdom och att hon aldrig kan gå ut. Den unge mannen Olly Bright blir mer och mer intresserad av Maddy, ett intresse som övergår till hans första förälskelse, trots att möjligheten att träffas är omöjlig. Området där de bor är ett överklassområde och Maddy har allt som en tonåring vill ha, men hon vill bara ha sin hälsa och slippa vara sjuk. Hennes mamma är läkare och de bor tillsammans i detta coola hus efter att pappan och brodern dött i en olycka.

Redan här börjar jag ana ugglor i mossen.

Amandla Stenberg som Maddy och Nick Robinson som Olly är bra i sina roller, men jag kommer på mig med att jämföra dem med Ansel Elgort och Shailene Woodley som spelar huvudrollerna i Förr eller senare exploderar jag, där de får ”match in heaven”, vilket inte Maddy och Olly får.

Filmens handling är fin och ganska riktad till tonåringar, så jag är egentligen inte målgruppen. Filmens kärlekshistoria kan sluta med döden för en av dem huvudrollerna, vilket inte är ointressant, men vore kanske alltför förutsägbart. Slutet känns dock som stulet från en annan fantastisk film som jag inte tänker skriva om här för att inte ”spoila”. Filmmusiken av Ludwig Göransson är härlig och bland annat får José Gonzales får vara med en sväng med sin unika stil.

Jag skulle kunna rekommendera denna film till mina vänners barn som är mellan 13-20 år och tror att de kan tycka om den. Förr eller senare exploderar jag rekommenderade jag till alla jag mötte för sina fina skådespelare och den filmen är förankrad i mitt hjärta. Jämförelsen med Ingenting och allting blir självklart inte riktigt rättvist, men blir ändå för mig oundviklig, när filmerna har så lika tema. Och då får filmmakarna skylla sig själv.

Två filmögon av fem.
2017-05-31

Tina Leijonberg