Den hyllade fransk-kanadensiske regissören Xavier Dolans nya film ”Inte hela världen” handlar om en olycklig familj vars medlemmar ligger i ständigt krig med varandra. När familjen möts under några timmar korsar beskyllningar och anklagelser varandra utan att orsaken framgår. Med filmens slutscen, en instängd, flämtande fågel på familjemattan vill Dolan troligen illustrera medlemmarnas brist på syre i familjehelvetet.
”Inte hela världen” är Dolans svarta betraktelse över den dysfunktionella familjen. Även denna gång återvänder han till välkända teman från tidigare filmer. Det handlar bland annat om en problematisk mor-son relationen, även skildrad i ”Mommy” (2014) och ”Jag dödade min mamma” (2009). Dolan snuddar också vid det sexuella utanförskapet som han tidigare tagit upp i filmer som ”Tom at the Farm” (2013) och ”Laurece Anyways” (2012)
Kortfattat handlar ”Inte hela världen” om den framgångsrike dramatikern och författaren Louis (Gaspard Ulliel) som efter 12 år söker upp sin familj för att berätta att han är döende. Familjefadern är sedan länge avliden men hans minne hålls levande av modern (Nathalie Baye). Hon har, som spindel i nätet, fullt upp med att sätta mat på bordet och hålla ihop familjen under denna sammankomst.
Louis är efterlängtad. Vid ankomsten får han en kram av sin syster Suzanne (Lea Seydoux), sedan brakar helvetet lös. Den äldre brodern Antoine (Vincent Cassel) exploderar utan synbar anledning. Han visar sig vara den som tar ut sin aggression på övriga familjemedlemmar, sin överslätande mor, sin osäkra fru (Marion Cotillard) och sin struliga, upproriska syster som inte blir honom svaret skyldigt. Louis sluter sig, bryter snart upp, oförmögen att nå fram, bistå familjen eller lätta på sin egen börda.
Filmens manus bygger på en pjäs av den franske dramatikern Jean Luc Lagarce som på senare år har spelats över hela världen, bland annat på Uppsala Stadsteater i fjol. Manuset ger endast brottstycken ur familjehistorien, resten är krascher och stillhet efter de verbala sammandrabbningarna. Vagt antyds faderns möjliga övergrepp under söndagsutflykterna och allas längtan efter bekräftelse, att bli sedd för den man är.
”Inte hela världen” vann juryns stora pris och det ekumeniska priset vid filmfestivalen i Cannes 2016. Det är en film med vackert foto och utmärkta skådespelarprestationer, fångade i närgångna close-ups som avslöjar minsta skiftning i ansiktsuttrycken. Vincent Cassel imponerar i rollen som Antoine, liksom även Marion Cotillard vars spel förstärker hennes spröda och osäkra framtoning som hustru till en vandrande krutdurk.
Dolans film lämnar betraktaren utan facit i hand, brydd, berörd och stimulerad av försöket att tolka orsaken till det klaustrofobiska familjehelvetet.
Jag ger fyra filmögon till ”Inte hela världen”.
2017-04-30
