Frantz

Ett vackert och gripande relationsdrama

Regi: François Ozon

Manus: François Ozon (scenario), Philippe Piazzo, efter spel av Maurice Rostand, Ernst Lubitsch efter filmen Broken Lullay

I rollerna: Pierre Niney, Paula Beer, Ernst Stötzner m. fl.

Genre: Drama, historia, krig

Speltid: 113 min.

Land: Frankrike

Svensk biopremiär: 5 maj 2017

Distributör: Edge Entertainment

Frantz är den senaste filmen av den franske regissören François Ozon med bland annat Bakom stängda dörrar (2012)Potiche – en fransk troféfru (2010) och Åtta kvinnor (2002). Filmen Frantz tävlade och uppmärksammades stort på både Venedigs och Torontos filmfestivaler i september. Huvudrollsinnehaverskan, Paula Beer vann ”Marcello Mastroianni Award” som ”Bästa unga skådespelerska” vid Venice Film Festival 2016

François Ozons Frantz är till stilen en ”gammaldags film” i sin framställning och berättarform. Filmen är i svartvitt förutom i ett par scener i mjuka färger som lyfter fram minnen och ger dessa en särskild känsla och även förstärka dem visuellt. Filmen utspelar sig i en liten stad i Tyskland till största del och den griper tag i mig som åskådare med sin gripande berättelse om kärlek och död.

Anna (Paula Beer) spelar en ung kvinna som i sin ensamhet och tystnad sörjer sin fästman Frantz, som dödades av franska soldater under första världskriget. Vi ett annat tillfälle vid graven ser hon en ung blek främling lägga blommor vid Frantz grav. Mannen heter Adrien Rivoire (Pierry Niney) och hans anknytning till Frantz berättas stegvis och försiktigt avslöjas att de båda männen hade inlett en djup vänskap.

Färgscenerna är viktiga nycklar i Ozons berättarteknik som visas i scener där Frantz och Adrien först träffas i Paris, åker till Louvren och Adrien lär Frantz att spela violin. I en annan scen åker de på långpromenad i bergen, där de börjar komma varandra närmare. När Ozon skiftar tillbaka till svartvitt är det för att skildra Annas sorg över makens död och de scenerna är känslomässigt starka. Vi blir delaktiga av hennes smärta från bioduken.

Frantz är en remake av Ernst Lubitsch antikrigsfilm Broken Lullaby från 1932. Ozon lyckas till stor del att återge originalets dramatiska styrka och även bredda den tematiskt. Filmen berättas uttrycksfullt emotionellt, men blir ändå inte melodramatisk. Det är också en berättelse om moral, att sanningen inte alltid blir sagd av hänsyn till en annans utsatthet och sårbarhet.

En vacker och gripande film där dramat berättas återhållsamt i sitt eget tempo, utan överspel.

Frantz får tre starka filmögon av fem.
2017-04-19

Niklas Kristiansen24 årig filmnörd som kandiderat i filmvetenskap och håller på att ta masters i bibliotek och filmvetenskap. Jobbar med en långfilm och skriver ständigt på manus. Ofta på resande fot.