The Great Wall

Visuellt fantastisk, men platta rollkaraktärer och luckor i handlingen

Regi: Yimou Zhang

Manus: Carlo Bernard, Doug Miro, Tony Gilroy efter story av Max Brooks m.fl.

I rollerna: Matt Damon, Tian Jing, Willem Dafoe, Andy Lau, Pedro Pascal m.fl.

Genre: Action, äventyr, fantasi

Speltid: 103 min.

Land: USA/Kina

Språk: engelska, mandarin, ukrainska

Locations: Qingdo, Kina m.fl.

Ålder: 7 år i vuxens sällskap (annars 11 år)

Svensk biopremiär: 17 februari 2017

Distributör: UIP

The Great Wall är en storslagen äventyrsfilm med en enorm detaljrikedom och rikligt påkostade effekter.

Men en sak i taget. Handlingen först:
Två handelsresande, på jakt efter det magiska mytomspunna krutet, hamnar innanför den kinesiska muren just innan den blir anfallen av ett gäng hungriga och mordiska monsterhundar. Väl innanför, får de, och vi som publik, en ordentlig inblick i både den kinesiska krigskonsten och även en liten dos av filosofi.

Det finns mycket som är bra i filmen, men ännu mer som tyvärr inte fungerar. Främst stör jag mig på att de mänskliga karaktärerna känns oerhört endimensionella och underutvecklade, vilket gör att de inte väcker någon nämnvärd empati hos åskådaren. Ytterligare finns en drös logiska luckor i berättandet, bland annat hur det kan existera en uppenbarligen ovetande skara av stråtrövare i samma område som en armada av monstruösa och utsvultna bestar. Och varför används inte murens rakbladsvassa propeller funktion på fler ställen?

Det är vansinnigt synd, i synnerhet när både effekterna och bildspråket är så rasande skickligt utförda. Visuellt och tekniskt sett är ”The Great Wall” fullkomligt fantastisk. Det sägs, att det är den mest påkostade kinesiskt/amerikanska producerade filmen genom tiderna och det syns verkligen på duken med detaljrikedom i färggranna kostymer, många statister, och högst övertygande datoranimationer av monsterbestar.

Skådespelsmässigt är filmen dock underutvecklad. Den annars så kompetente Matt Damon uppvisade betydligt fler nivåer av skådespeleri i andra actionroller, exempelvis i ”Elysium” (2013). Här känns det som hans roll som William hade mått bra av mer utrymme. Förloppet där hans karaktär går från egoistiska motiv till ett kollektivt tänkande känns inte trovärdigt, eftersom Damon redan från början kommer in som den hjältefigur han ska utvecklas till. Då upplever jag hans kinesiska motspelerska, Tian Jing som Commander Lin Mae är mera övertygande att illustrera en karaktär med ståndaktighet och pliktkänsla, även om hennes rollfigur också är rätt endimensionell.

Det är inte helt okontroversiellt att föra in en amerikansk skådespelare i ett österländskt mytologiskt äventyr. På många sätt fungerade det bättre i den klart underskattade ”47 Ronin” från 2013. Där fick visserligen Keanu Reeves utstå spe för att ha infogats som västerlänning i en etablerad japansk berättelse, men där berördes man av vad som skedde med rollkaraktärerna och filmen blev därför betydligt mera spännande.

Med den nuvarande amerikanska politiken i bakhuvudet är det svårt att inte associera till hur vissa visualiserar en  mur gentemot, vad en del anser,  de mexikanska farorna. Jag tror knappast regissören Yimou Zhang tänkt sig sin film som propaganda för en mur i stil med flottans stora värvningsfilm, ”Top Gun” (1986) . Men frågeställningarna ligger i tiden. Eller så är det bara jag, som trots det höga berättartempot, har tid att läsa in för mycket?

Två filmögon av fem.
2017-02-17

John Haque