La La Land

Emma Stone och Ryan Gosling gör det igen!

Regi och manus: Damien Chanell

I rollerna: Ryan Gosling, Emma Stone, Rosemarie DeWitt m.fl.

Genre: Komedi, musik, drama

Speltid: 128 min.

Land: USA

Ålder: Barntillåten

Svensk biopremiär: 27 januari 2017

Distributör: Nordisk Film

Färgsprakande fyrverkeri, en explosion av musik och känslor med stjärnornas Los Angeles som kuliss i denna magiska historia, där flicka möter pojke i jakten på lycka och berömmelse i Hollywood. Även om den utspelas i nutid är filmen helt klart inspirerad av de gamla dans- och musikalklassikerna. Jazzen gör också att musiken tar oss tillbaka i tiden och den nyskapade musiken hade kunnat vara från fyrtiotalet och inte som nu, närmare 80 år senare.

Processen med originalmanus som skrivits av Damien Chazelle och Justin Hurwitz som skapare av soundtracket har pågått under sex års tid. De båda vännerna möttes redan under skoltiden och har redan samarbetat med goda resultat i filmen ”Whiplash” (2014) och i jazzmusikalfilmen ”Guy and Madeline on a Park Bench” (2010). Filmmusik har oftast en större betydelse än det utrymme den ges när helheten om en film diskuteras. När det gäller musikaler är musiken en mer bärande del av handlingen, och här märks det täta samarbetet mellan de två vännerna. Melodierna är charmiga och fastnar lätt, och de flera priserna för det här soundtracket, som nästan garanterat kommer att vinna även på Oscarsgalan, är befogade och musiken är den största behållningen av filmen.

Musikern John Legend är med som musikern Keith och hans bidrag till soundtracket ”Start a fire” skiljer sig från den övriga musiken, då den är med som en modern kontrast till det mer klassiska. Det var även roligt att höra en version av norska ”A-Ha: Take on me” (1985), vilken tråkigt nog inte är med på soundtracket.

Filmen slog tidigare i år rekord med sin vinst av sju stycken Golden Globes (2017). Inför Oscarsgalan har den nominerats i hela 14 kategorier och här har den svenske fotografen Linus Sandgren en god chans att vinna för bästa filmfotot. Han har en blick för detaljer som märks bland annat i scenen vid pianot och burken med drickspengar.

Det är en ”the girl next door”, med sprödhet i rösten som även blir en styrka hos den naturliga Emma Stone, som spelar Mia, som har sagt farväl till sin hemstad för att försöka bli skådespelerska i den stora staden. Hon vann en Golden Globe och har även chans på en Oscar för sin prestation. Hon har tidigare blivit Oscarsnominerad för ”Birdman” (2014), men då vann hon inte, då i kategorin för bästa kvinnliga biroll. Emma Stone gör här sin tredje film med Ryan Gosling som är hennes motspelare i rollen som Sebastian. De börjar bli ett riktigt välkänt kärlekspar på vita duken efter ”Crazy, Stupid, Love” (2011) och sedan ”Gangster Squad” (2013).

Ryan Gossling (Sebastian) som har både tuffa roller som i till exempel ”Drive” (2011) och charmiga karaktärer som Noah Calhouns i den episkt romantiska ”The Notebook” (2004) blivit en av Hollywoods populäraste manliga skådespelare. Att han redan har vunnit en Golden Globe som bästa manliga skådespelare för den här rollprestationen är inte konstigt då han sveper oss av banan med hela sitt register. En behaglig röst har han förstås också, även om det inte är sången som är hans starkaste sida. Den här gången blir det kanske även en Oscar. Han har tidigare blivit nominerad för filmen ”Half Nelson” (2006).

Precis som filmens karaktärer förälskar sig i Los Angeles och varandra, kan jag inte annat än att falla för detta charmiga lustspel, som ger oss stadens puls med ett stänk av desperation i jakten på berömmelsen, kärleken och lyckan. Själv brister jag nästan ut i sång över denna musikal. Och det blir fyra stjärnbeströdda filmögon eller borde det vara ”filmöron” för de vackra melodierna? Och när går nästa flyg till änglarnas och stjärnornas stad?

Fyra filmögon av fem.
2017-01-26

Ylva Pettersson