Dolda tillgångar

Fin men lite ytlig epokskildring om rymdkapplöpning, rasmotsättningar och genuskamp under tidigt 1960-tal

Originaltitel: Hidden Figures

Regi: Theodore Melfi

Manus: Allison Schroeder, Theodore Melfi, baserat på bok av Margot Lee Shetterly

I rollerna: Taraji P. Henson, Octavia Spencer, Janelle Monáe, Kevin Kostner m.fl.

Genre: Drama

Speltid: 127 min.

Land: USA

Svensk biopremiär: 24 februari 2017

Distributör: 20th Century Fox

Vi följer i filmen tre afroamerikanska kvinnor Kathrine (Taraji P. Hensen), Dorothy (Octavia Spencer) och Mary (Janelle Monáe) och deras långa och hårda väg till framgång i arbetslivet, De tampas med rasmotsättningar och besvärliga könsbarriärer. Vi följer också rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen, som får sin början hösten 1957, när Sovjetunionen skickar upp sin första rymdfarkost Sputnik 1. Sedan kontrar USA och rymdkapplöpningen är i full gång, en viktig milsten i den amerikanska historien inte minst med tanke på ryssarnas försprång.

Kvinnornas uppgift var till en början att arbeta på avdelningen för ”colored computers”, men de avancerade alla tre på grund av av deras oerhörda kompetens, vilket behövdes för att projektet med John Glenns rymdresa skulle bli verklighet. Filmen utspelar sig under tidigt 1960-tal och är verklighetsbaserad och bygger på boken” Hidden figures” skriven av Margot Lee Shetterly. Manuskriptet är av Allison Schroeder och Teodore Melfi, vilken också har regisserat filmen.

Språket är artigt och väluppfostrat. Kvinnorna måste göra allt för att smälta in. De vita männen och kvinnorna på NASA håller en god ton gentemot dem, även om de i handling tydligt visar att de tre kvinnorna inte har samma värde på grund av att de är just kvinnor och av annan etnicitet.

Filmen är sevärd också för dess framställan av en händelserik tid i USA´s historia, som man skickligt återskapar. Trots att man får en inblick i var och en av de tre kvinnornas liv, så lyckas man inte som biobesökare gripas av deras öden på djupet. Jag tycker att man lagt för lite fokus på karaktärerna och vilka de är. I stället prioriteras matematiska formler och rasmotsättningar och rymdprogram, vilket i och för sig är viktiga. De tre kvinnorna är pionjärer som svarta kvinnor på så högt uppsatta positioner inom NASA, vilket beskrivs tydligt. Det kommer en vändpunkt för dem alla tre efter hårt slit och många upprepade motgångar.

Det är en intressant historia som berättas. Mera utrymmer för de tre kvinnornas bakgrundshistorik hade stärkt dramat. Rasmotsättningarna lyfts utmärkt fram på målande sätt, men de ytliga rollporträtten gör filmen lite platt. Rollen som Katherines pressade och resultatinriktade chef Al Harrison spelas ytterst trovärdigt av Kevin Costner. Likaså är rollen som Katherine välspelad av Taraji P. Henson.

Filmen får tre filmögon med motiveringen, att det är en film med en intressant story utifrån genusperspektiv och raskonflikter runt början av 1960-talet. Filmens innehåll bygger på de tre färgade kvinnornas arbetssituation och att de lyckas med det först till synes omöjliga. Det är hedervärt att man här lyfter fram bortglömda, banbrytande pionjärer, men lite mer djup åt rollkaraktärerna hade, som sagt, varit önskvärt.
2017-01-12

 

Desirée Ehn