Passengers

Inte bara ett rymdäventyr utan fokus på livsfrågor och känslomässiga relationer som gestaltas berömvärt av Lawrence och Pratt

Regi: Morten Tyldum

Manus: Jon Spaihts

I rollerna: Jennifer Lawrence, Cris Pratt, Michael Sheen, Laurence Fishburne, Andy Garcia m.fl.

Genre: Äventyr, drama, sci-fi, romantik

Speltid: 116 min.

Ålder: från 7 år i vuxens sällskap, annars 11 år

Land: USA

Svensk biopremiär: 21 december 2016

Distributör: UIP

Aurora Lane (Jennifer Lawrence) och Jim Preston (Chris Pratt) är passagerare ombord på ett rymdskepp, som transporterar dem till ett nytt liv på en annan planet. Resan tar en livsfarlig vändning, när deras Stasis kapslar av någon mystisk anledning väcker dem 90 år innan de når sin destination. Medan Jim och Aurora försöker lösa mysteriet bakom det tekniska felet, börjar de bli förälskade i varandra och utan att kunna motstå attraktionen som finns mellan dem. Samtidigt hotas deras liv av att skeppet håller på att haverera och av orsaken till deras för tidiga uppvaknande.

Jag är ingen större beundrare av sci-fi och rymden, även om det finns klart sevärda varianter inom den genren. ”Passengers” med sina när två timmar i rymden kändes lite för mycket, men man måste våga för att vinna och är nu glad, att jag valde att se och recensera ”Passengers”. Det är inte en traditionell rymdfilm, utan går djupare in på karaktärernas känslor och en påtvingad kärlek, som etsar sig fast mellan Aurora och Jim. Det  skildras både humoristiskt och romantiskt.

Jennifer Lawrence berör mig särskilt efter hennes, för mig, större genombrott i ”Winter´s bone” från 2010. Hon vann 2013 en Oscar för sin roll i ”Silver Linings Playbook” från 2012. Hon kan nog ses som en av vår tids generations mest begåvade skådespelare, oavsett filmens genre hon medverkar i. I ”Passengers” förmedlar och uttrycker hon mer känsla och närvaro, än den uppumpade actionkillen och muskulösa hunk som Chris Pratt har fått spela. Här visar han dock upp fler sidor som aktör och att han har större repertoar som skådespelare.

Behållningen av filmen är inte sci-fi-inslagen, utan hur väl skådespelarna samverkar med varandra i ord och handling. Den värme, humor och kärlek som manus uttrycker och som aktörerna framställer kan nog funka oavsett genre.

Dramat förs hela tiden framåt, trots tvära vändningar och en underliggande mystik. Handlingen lyckas hålla mitt intresse vid liv och är bitvis gastkramande. ”Passengers” är ett rymdäventyr, men utan traditionella grepp. Det levandegör känslomässiga, själfulla stämningar och skeenden som kärlek, mystik, men även humor och existentiella frågor om liv och död.

Jag ger denna film tre starka filmögon, och kan rekommendera den.
2016-12-16

Gabriel Hållberg