Rogue One: A Star Wars Story

Tekniskt magnifik och visuellt en vinnare, men handlingen förutsägbar och utan större överraskningar

Regi: Gareth Edwards

Manus: Chris Weitz, Tony Gilroy, John Knoll, Gay Whitta

I rollerna: Felicity Jones, Diego Luna, Alan Tydyk, Ben Mendelsohn, Mads Mikkelsen, Donnie Yen, Wen Jiang m.fl.

Genre: Action, äventyr, Sci-Fi

Land: USA

Speltid: 133 min.

Ålder: från 11 år

Svensk biopremiär: 14 december 2014 i 2D och 3D samt IMAX 3D.

Ditributör: Walt Disney Pictures

Star Wars-filmerna hör till filmhistoriens största kassasuccéer och har blivit en jätteindustri. De sex första filmerna har dragit in över fyra miljarder USD. Lägger man därtill alla sidoprodukter som leksaker, spel etc. så blir beloppet mycket större.

Efter Star Wars Originaltrilogi 1977–1983 kom Prequeltrilogin 1999–2005 och en animerad specialversion, Star Wars: The Clone Wars 2008. Uppföljartrilogin startade med Episod VII 2015 och Episod VIII kommer 2017 och episod IX 2019. I en fristående antologi kommer nu Rouge One: A Star Wars Story och som kommer att följas av ytterligare två filmer, 2018 och 2020. I oktober 2012 köpte Walt Disney Company upp Lucasfilm med alla rättigheter. Men den nye producenten har i stort sett inte ändrat konceptet. Många kända figurer från tidigare produktioner dyker upp i filmen och även prinsessan Leia skymtar snabbt förbi.

Filmen handlar om Galen Erso (Mads Mikkelsen), en berömd, skicklig tekniker, som blivit bonde och bor med sin fru Lyra (Valene Kane) och sin dotter Jyn på en landsbygd. Dit kommer Orson Krennic (Ben Medelsohn), krigschef på Imperiet, och kidnappar Galen till att bygga Dödsstjärnan, Imperiets ultimata förstörelsevapen. Hustrun Lyra dödas, men dottern Jyn lyckas fly. När Jyn (Felicity Jones) vuxit upp är hon en revolterande soldat i de icke-allierade styrkorna, där hon via ett hologram får höra av sin far Galen Erso, att han i hemlighet lagt in en kod i Dödsstjärnan, som kan förinta den. Jyn får av revolterande rådets ordförande Mon Mothma (Genevieve O’Reilly) i uppgift att stjäla ritningarna till Dödsstjärnan. Tillsammans med en grupp soldater och en mästerkrigare tar hon sig in till planeten Scarif, som är Imperiets central med dess ledare Lord Vader. Det blir en enorm konfrontation mellan Imperiet och de allierade rebellerna.

Star Wars fans kommer inte bli besvikna på denna film, men får inte heller några överraskande större nyheter. Tekniken är på topp och vackra rymdskepp från fjärran galaxer glider mäktigt fram genom kosmos med sina gigantiska planeter, varav många redan är införlivade i Imperiets domäner. Hemska mekaniska vidunder klampar fram som dödsmaskiner mot rebellerna och ett otal hotfulla, vituniformerade soldater från Imperiet dödas på löpande band. Jedi City utplånas av Imperiet, men Jyn och hennes vänner flyr i sista sekund.

Det finns korta religiösa inslag med en blind, ung samuraj som med övernaturliga krafter golvar Imperiets fienden. Han bärs av sitt mantra ”Kraften är med mig och jag är ett med kraften”. Kraften är antagligen en gudalik makt, men definieras inte närmare än så. Frasen ”Må kraften var med er” uttalas av bland annat rådets ledare Mon Mothma till rebellernas härar. Hon är en biroll som görs av den svala skönheten Genevieve O’Reilly.

Filmen är bitvis hisnande praktfullt gjord, men man vänjer sig snart vid de kolossala rymdkrigens kraft och intensitet. Filmmusiken av Michael Giacchino dundrar effektivt på hög volym för att vi ska inse handlingens allvar och överväldigas av filmens dramaturgi. Men rollfigurer och filmscenografi blir ändå stereotypa efter ett tag. Vi har sett det förut, om än i mindre format.

Ett friskt grepp i denna annars manligt dominerade filmgenren, är att kamphjälten Jyn är en ung tjej, som drivs av sin kallelse och av sin kärlek till sin far. Felicity Jones gör henne med stor närvaro och rör sig smidigt, men är mest uttrycksfull i close ups med sina stora, klara ögon. Scenen i mötet mellan vuxne Jyn och hennes far Galen är det enda man berörs av i filmen. Mads Mikkelsen är en viktig figur i berättelsen, men som filmroll ganska liten. Mikkelsen är karismatisk och känns som bäst när han inte gör något särskilt, utan bara ser ut och det gör han mycket bra. Filmens Nemesis är den elegante och farlige skurken Orson Krennic som görs utmärkt av Ben Mendelsohn.

Jag såg filmen i 3D IMAX, men tekniken tillför nästan ingenting här. Däremot är det fint med Scandinavias stora bioduk som förhöjer evenemanget och de bekväma fåtöljerna med plats för ben och passerande.

Men den visuella upplevelsen med det fantastiska, grafiska bildspråket är filmens absoluta vinnare.

Filmen får fyra filmögon av fem.
2016-12-14

Jan-Eje FerlingFörfattare