Recension: Café Society

En romkom om livets förgänglighet och tillvarons absurditet som går aningen på tomgång
eye3
Regi och manus: Woody Allen
Medverkande: Jesse Eisenberg, Kristen Stewart, Steve Carell, Corey Stoll, Blake Lively m.fl.
Genre: Komedi, drama, romantik
Filmfoto: Vittorio Storaro
Klippning: Alisa Lepselter
Land och år: USA 2016
Ålder: 15 år
Längd:96 minuter
Distribution: Scanbox Entertainment
Svensk premiär: 7 oktober 2015

En årlig dos av Woody Allen har blivit något av ett måste för oss som gillar hans filmer. Den snart 81-årige regissören visar inga tecken på att dra sig tillbaka. Mästerverket väntar ännu på att göras.
– Det enda som hindrar mig är jag själv, brukar Woody Allen säga.
Medan vi andra fortfarande väntar kan regissören roa eller oroa oss med sin nya film ”Cafe Society”.

-Livet är en komedi av en sadistisk komediförfattare, säger filmens huvudperson Bobby Dorfman (Jesse Eisenberg). Manusförfattaren Woody Allen har denna gång, något trött, kokat ihop sin filmbrygd på romantik, förvecklingar och familjeband och kryddat med nostalgi, hårdkokta gangstermetoder och jazz. Han tar oss med till lyxiga miljöer under Hollywoods glansdagar och ut i Manhattans hektiska nöjesliv på 30-talet. Miljöer som Woody Allen säger att han själv tycker om att se på film. Som kontrast till glamouren lägger han till ett judiskt hem i Bronx där kvicka ”oneliners” studsar fram och tillbaka över köksbordet, likt pingpong-bollar.

Bobby Dorfman lämnar föräldrarnas kök för att söka lyckan hos sin morbror filmmogulen Phil Stern (Steve Carell) i Hollywood. Morbroderns söta sekreterare Vonnie (Kirsten Stewart) visar runt i drömfabriken. Bobby blir förälskad och förväxlingarna tar sin början. Han återvänder till New York och blir med gangsterbrodern Bennys (Corey Stoll) hjälp nattklubbskung i New York. Bobby har svårt att glömma Vonnie och Vonnie drömmer om Bobby.

Även i ”Cafe’ Society” förlitar sig Woody Allen på filmteamets kompetens. Här ska främst nämnas Jesse Eisenbergs intelligenta skådespelarinsats som Bobby. Bobby framstår, trots utseendemässig olikhet, som en ung Woody Allen i filmer som ”Annie Hall” (1977) eller ”Manhattan” (1979). Som alltid står Juliet Taylor tillsammans med kollegor för filmens säkra rollbesättning, en viktig uppgift i en Woody Allen-produktion. I övrigt bör Vittorio Storaros utmärkta foto framhållas.

Vad vill Woody Allen säga med ”Cafe´ Society”? Möjligen något som alla kan ta till sig om livets förgänglighet, tillvarons absurditet och vårt behov av att förföra och bli förförda. Visdomar som med variation tål att berättas i film efter film. Woody Allen är redan igång med nästa projekt, en TV-serie i sex delar.

Det blir tre filmögon för ”Cafe Society” som, trots regissörens levnadsvisdom, går aningen på tomgång.
2016-10-03