The Beatles: Eight Days a Week

Det extraordinära fenomenet, The Beatles, turnéåren 1962-66

Regi: Ron Howard

Genre: Dokumentär, musik

Medverkande: Paul McCartney, John Lennon, Ringo Starr, George Harrison

Land: Storbritannien, USA

Speltid: 136 min.

Ålder: Barntillåten

Svensk biopremiär: 15 september 2016

Distributör: Noble Entertainment

”We´re more popular than Jesus now”, sa John Lennon i en intervju med Maureen Cleave i tidningen London Evening Standard, mars 1966. Då påståendet citerades på omslaget av den amerikanska ungdomstidningen Datebook i juni 1966, väckte det stormiga reaktioner bland religiöst kristna i USA. Samtidigt är det svårt att inte ge Lennon rätt i det uttalandet utifrån dagens perspektiv.

Beatles-legenden lever än, tills idag. Till synes har allt redan sagts om det extraordinära fenomenet The Beatles, men paradoxalt nog finns det ännu mer att säga. Ron Howards Oscarsbelönade dokumentär innehåller nytt material, åtminstone om man vill tro på marknadsföringens påståenden.

Men med största sannolikhet, för en äkta Beatles-fantast, finns det kanske inget nytt sagt eller spelat i hela filmen. Det som däremot är riktigt fräscht, är perspektivet som Beatles porträtteras från. Howard väljer att inrikta sig på att beskriva och illustrera Betalarnas musikaliska begåvning och färdighet samt deras hängivenhet till musiken som resulterade i tusentals turnétimmar, utmanande uppträdanden och ett extraordinärt liv, i både positiv som negativ bemärkelse. Howard dokumenterar mästerligt. Det är inte själva materialet som han presenterar som är unikt i sig, utan hur han klipper ihop det.  Inte bara gamla filmerna är omsorgsfullt restaurerade utan även arkivfoton förvandlas till små  konstverk som komponeras in i de rörliga bilderna och smälter samman till en levande helhet.

Intervjuerna är intressanta och väl förenade med berättelsen om det förflutna, vilket skapar en kontinuitet som är enkel att följa. Det är inga stora hopp och fragmentering av materialet. Howard är systematisk och mjuk i bildsammansättningen. Det är en berörande och samtidigt rolig film, främst tack vare Beatles-medlemmarnas personligheter som lyfts fram och valet av intervjuade personer, men även tack vare intelligensen och entusiasmen i regin.

Fenomenet Beatles är och förblir intressant historiskt på många plan. De har en gång för alla förändrat musikkulturen och modestilen, de tog ställning i freds- och apartheidpolitiken, och de har varit en förebild för miljontals ungdomar och tonåringar världen över. The Beatles har sålt mest skivor av alla kända artister och de var först av alla musikgrupper att ge konsert på en sportarena tills de dog, men lever tills idag. Lennon fick åter igen rätt, i jämförelsen med Jesus.

Det som tilläggas bör, för att göra åskådaren observant är att de svenska undertexternas kvalité tyvärr är riktigt usel. Ibland syns den inte alls. Man behöver följa textremsan tidvis, även om man förstår engelska väl – det finns partier som till och med textas i engelska originalet, eftersom det som sägs hörs så dåligt. Så man missar en del av filmen – om man vill följa den noga – på grund av för bleka undertexter, som försvinner helt, då de projiceras på vita eller brokiga bakgrunder. Med dagens teknik borde man klara av detta, då tekniken idag är mer avancerad än så.

Filmen får fyra filmögon av fem möjliga.
2016-09-14

Smilla Sahlqvist