Hundra år har gått sedan Hjalmar Söderbergs sekelskiftesroman ”Den allvarsamma leken” publicerades. Likt en Woody Allen-film beskriver Söderberg fjäderlätt kärlekens irrvägar och otrohetens dilemma. Nu kommer Pernilla Augusts filmatisering av boken.
Hjalmar Söderberg skildrar ett komplicerat och långvarigt kärleksförhållande mellan Arvid Stjernqvist och Lydia Stille. Parets historia berättas från Arvids perspektiv. Många är de svenska författare (även två filmregissörer) som tolkat och omtolkat hans tidlösa klassiker. Författarinnan Gun Britt Sundström har till exempel i romanen ”Till Lydia” gett oss Lydias historia i 70-tals tappning.
Pernilla Augusts film ”Den allvarsamma leken” följer i stort Hjalmar Söderbergs förlaga. Det har blivit en vacker film, som väl fångat sekelskiftets stämningar. Endast berättelsens manliga perspektiv har förändrats. Utan att filmen blivit uttalat feministisk har styrkeförhållandet mellan Arvid och Lydia förskjutits. Lydia kan inte längre tolkas som varken våp eller ”femme fatale”. Filmens Lydia är en stark kvinna, betydligt före sin tid. Arvid däremot förblir filmen igenom samme obeslutsamme man som i romanen. Han väljer inte sitt öde. Andra väljer för det mesta åt honom.
Förtjänstfullt visar Pernilla August hur Arvid och Lydia sitter fast i tidens konventioner. Det borgerliga livet, inklusive äktenskapet, reglerades hårt för hundra år sedan. För äktenskap krävdes stabil försörjning, vilket Arvid och Lydia saknar. Ett förhållande mellan Arvid och Lydia utan giftemål var omöjligt. Arvid och Lydia gifter sig till pengar, men inte med varandra. Träffas på nytt efter många år och den allvarsamma leken tar fart. Trots att samhällsmoral och kvinnors ställning har förändrats sedan Söderbergs tid är otrohetstemat fortfarande högaktuellt för biopubliken i våra dagar.
Efter hand bryter Arvid och Lydia upp från sina äktenskap. Priset blir högt, såväl för deras barn som för de makar som paret lämnar bakom sig. Men det är en annan historia, som Hjalmar Söderberg aldrig berättar och som Pernilla August väljer att endast snudda vid i sin film.
Några ord om skådespelarinsatserna. Både Sverrir Gudnasons Arvid och Karin Franz-Körlofs Lydia får godkänt. Likväl saknas den extra personkemin mellan de två som kunde ha fått kärleksscenerna och filmens dramatiska scener att lyfta. Kanske är det därför som jag upplever ”Den allvarsamma leken” som ett tidvis långt och bitvis föga engagerande kostymdrama, trots filmens många förtjänster.
Det blir tre filmögon av fem för ”Den allvarsamma leken”.
2016-09-05
