Batman v Superman: Dawn of Justice

Skräckfyllt skådespel med tung musik, mycket testosteron och bra aktörer

Regi: Zack Snyder

Manus: Chris Terrio, David S. Goyer m.fl.

Medverkande: Ben Affleck, Henry Cavill, Amy Adams m.fl.

Genre: Action, äventyr, fantasi

Speltid: 151 min.

Ålder: 11 år

Svensk biopremiär: 23 mars 2016

Distributör: Warner Bros

“Either you die as a hero or live long enough to see yourself become the villain” quoted Harvey Dent i The Dark Knight från 2008, den andra filmen i den nya trilogin, skapad av Zack Snyder och Christopher Nolan. De två har också varit med och skapat denna episka hjältefilm, som tar vid där Man of Steel från 2013 slutar. Världen är i ett symboliskt kaos, där mänskligheten frågar sig varför den blivit så fixerad vid det Superman kan göra, i stället för vad Superman bör göra? I missriktad ilska byggs en gladiator-tvekamp upp mellan två titaner, där döden är den enda säkra utgången, när Gothams egna räddare, Bruce Waynes/Batman (Ben Affleck) motsätter sig denna gudsdyrkan av Superman (Clark Kent/Superman).

Vad kan en vanlig människa göra mot världens starkaste man, som sägs vara odödlig? Världen suktar efter en hjälte men vilken sorts hjälte är dom ute efter? Det är inte lika självklart längre att idolisera utomjordingar från ett annat universum som tecken på att Gud existerar. Världens ögon riktas nu emot dessa hjältar. Batman, Bruce Waynes plågade alter ego, föddes samma dag som han bevittnade sina föräldrars död inför ögonen på honom. Detta hat föds på nytt, när han ser hur världen plågas av att Superman befriade världen ifrån den onde militären Zod och dennes plan på att utrota människan. Trots att det var Superman som räddade världen, så hade hatet aldrig uppkommit om inte Superman bosatt sig i människans galax. Det är utifrån denna synvinkel som Batman terroriserar Gotham i sökandet efter svar på gåtan vem Superman är och hur han kan dödas. Batman går sin egna mörka väg i sitt letande efter sanningen, där oskyldiga lik skyldiga offras på hans väg mot rättvisa som en självutnämnd Vigilante.

I denna kaotiska värld får filmens och mänskligheten sin sanna fiende Lex Luthor (Jesse Eisenberg) utrymme att skapa balans i världen. Om Superman är mänsklighetens räddare så måste det också finnas någon som är allt det Superman inte är och som vill utrota människan. Lex Luthor skapar Doomsday född för att döda Superman och utrota människan. Det är också detta hot som de två superhjältarna måste enas mot, eller ignorera. Hotet är dock för stort för enbart dessa två hjältar och därför kommer Diana Prince/Wonder Woman (Gal Gadot) för att ena de två och kämpa emot Doomsday.

Jag måste motvilligt erkänna att jag var en av de första som skrev under listan och protestbrevet som florerade på internet ungefär samtidigt som Marvel avslöjat att Ben Affleck var den nya Batman, mannen som på egen hand körde ner Daredevil i rännstenen för mer än tio år sedan, som fått upprättelse och status som superhjälte, ”Mannen utan fruktan” (film från 1954) som Daredevil förtjänar. Jag kan nu vara en av de första som erkänner att jag var fel ute, när Affleck förtjänade en andra chans, när han tolkade sin lite mörkare, ondare Batman än vi är vana vid. Henry Cavill är väl mänsklighetens svar på den ultimata mannen, när han porträtterar Superman som också står för den perfekta mannen och Cavill lever utmärkt upp i sin roll. Jag önskar att Gal Gladot som Wonder Woman hade fått större plats. Hon är väldigt övertygande och stor nog för att bära sin egen franchise. Filmens stora behållning är dock den galne Lex Luthor, med sitt trovärdiga, omänskliga hat mot allt det hjältarna står för och därför skapar sitt eget monster Doomsday. Jag var osäker på om Eisenberg var skräckinjagande nog att spela hotet mot Superman, men han lyckas väldigt bra.

Filmens handling är inte lika bra som dess föregångare Man of Steel från 2013, men den förmedlar spänning och ett skräckinjagande skådespel ackompanjerat med tung musik och mycket testosteron.

Filmen får fem filmögon av fem.
2016-03-25

Gabriel Hållberg