Härifrån till Flåklypa

Utmärkta svenska röster, kvick och rolig dialog, men tunn story

Originaltitel: Herfra til Flåklypa

Regi: Rasmus A. Sivertsen

Manus: Kjell Aukrust, Karsten Fullu

Medverkande/svenska röster: Charlotta Ardai Jennefors, Sten Ljunggren, Claes Månsson, Frej Lindqvist, Sten-Johan Hedman, Urban Wrethagen, Gunnar Ernblad, Göran Gillinger, Adam Fietz, Joakim Jennefors, Jan Modin, Maria Rydberg, Andreas Nilsson, Thea Gotensjö, Leon Pålsson Sälling, Sebastian Gahrton

Land: Norge

Genre: Barnfilm, animation, långfilm

Speltid: 75 min.

Svensk biopremiär: 23 mars 2016

Distributör: Folkets Bio

Författaren Kjell Aukrust (1920-2002) skrev de första berättelserna om invånarna i Flåklypa redan 1954. Den första filmen kom på 1970-talet och blev en enorm succé i hemlandet Norge. Uppföljaren kom för tre år sedan och nu finns det alltså en tredje animerad film om Flåklypa. De två senare filmerna har regisserats av Rasmus A Sivertsen.

I den nya filmen utmanar en av huvudkaraktärerna Solan grannbyn Slidres mejerichef Kläppskog att tävla i Ostloppet. Solan har i sin iver slagit vad med Kläppskog om vem som vinner och satsat kompisen Reodors uppfinnarverkstad och stuga. I Solans lag ingår förutom Reodor den ängslige Ludvig. Kläppskog får med rolighetsministern Olram Slåpen och gorillan Emanuel Desperado i sitt lag. Emanuel Desperado jobbar vanligtvis i mejeriet som ost-trampare, men är också känd för vara den enda personen i världen som registrerats på Richterskalan.

Loppet går från Flåklypa till Slidre och invånarna i de två byarna hejar friskt på sitt respektive favoritlag framför sina TV-apparater. Det blir som väntat dramatik och motgångar längs vägen. Ludvig får trotsa sin rädsla i sällskap av den mer livlige Solan. Reodor är en problemlösare som går runt i sin lusekofta och räddar laget ur flera knipor. Huvudkaraktärerna i Solans lag skiljer sig åt men är ändå mycket goda vänner och kompletterar varandra.

De svenska rösterna görs med en strålande insatser av bland andra av Sten Ljunggren och Claes Månsson. Jag är dock lite nyfiken på hur dialogen hade låtit på originalspråket.

Budskapet är vänskap och att de goda vinner i längden. Solan tycker innan start att det viktigaste inte är att delta utan att vinna. Men den inställningen kommer att ändras under tidens gång.Några karaktärer är människor och andra är djur. Solan och Ludvig bor hos Reodor och sover tillsammans. Detta spelar ingen roll men är intressant. Något som väcker undran är dock att det inte verkar finnas några barn och knappt några kvinnor i de två byarna och framför allt inte bland huvudkaraktärerna.

Miljön i skog och mark får en att längta till naturen, trots att det är animerat. Stop motion-tekniken imponerar. Dialogen är kvick och vitsarna är träffsäkra. Roligast är Olram Slåpen som drar Göteborgskämt som han bara själv förstår. Han lever verkligen upp till sitt yrke, nämligen rolighetsminister.

Till en början är jag tveksam över målgruppen, men bestämmer mig sedan för att det är en familjefilm. Och en ganska trivsam sådan. Jag lämnar dock biosalongen med en känsla av att något saknas. Kanske är det barnen eller en fylligare intrig.

Filmen får tre filmögon av fem av mig.
2016-03-22

Jenny Thunberg