Jag är Ingrid

Ingrid Bergman – tidig feminist och väl medveten om sitt värde

Regi: Stig Björkman

Manus: Stig Björkman, Dominika Daubenbüchel, Stina Gardell

Medverkande: Pia Lindström, Isabella Rossellini, Liv Ullman, Ingrid Rossellini, Roberto Rossellini, Sigourney Weaver m.fl.

Genre: Dokumentär

Klippning: Dominika Daubenbüchel

Musik: Eva Dahlgren, Michael Nyman

Längd: 114 minuter

Ursprungsland och år: Sverige 2015

Svensk distribution: NonStop Entertainment

Svensk premiär: 28 augusti 2015

Inspelning av Höstsonaten med Ingmar Bergman och Ingrid Bergman

För 70 år sedan var Ingrid Bergman en av filmvärldens klarast lysande stjärnor. I dag framstår hon i dokumentären ”Jag är Ingrid” som en modern och fri kvinna väl medveten om sitt värde.
– Kanske en feminist utan politisk agenda, säger regissören Stig Björkman i en radiointervju.

Den tidigt föräldralösa Ingrid visste redan som tonåring att ta för sig och satsa allt på karriären. Medvetet valde hon bort Dramaten för Svensk Filmindustri, gjorde succé i filmer som ”Swedenhielms” (1935) och ”Intermezzo” (1936) och hamnade mycket snart i Hollywood. Där vägrar hon envist att ge upp sin naturliga look (sa nej till plockade ögonbryn) och la världen för sina fötter i den amerikanska versionen av ”Intermezzo” (1939). Sedan följde filmer som bland andra ”Casablanca” (1942) och ”Klockan klämtar för dig” (1944).

Likt många yrkesarbetande kvinnor slets Ingrid mellan arbetslivets krav och familjens. Hon utmanade dåtidens konventioner när hon lämnade man och barn för den italienske regissören Roberto Rossellini. Skandalen slog ned som en ”atombomb i Hollywood”. Den begränsade också hennes möjligheter att arbeta i USA under en stor del av 50-talet. Hon ansågs i skvallerpressen utgöra en fara för den amerikanska kvinnan.

Ingrid var lyckligast när hon arbetade. Alfred Hitchcock som regisserade henne i bland annat i ”Trollbunden”(1945 ) och ”Notorius”(1946) menade att hon tog filmandet ”mer seriöst än livet självt”.
– Om någon tar skådespeleriet från mig skulle jag sluta andas, säger Ingrid i filmen.

Med ny familj, 3 små barn och Italien som bas, fortsatte hon att arbeta med film och teater i Europa. Samarbetet med Roberto Rossellini blev ingen framgångssaga. Rossellinis filmer byggde på skådespelarnas improvisationsförmåga och Ingrid krävde manus med tydliga repliker för att komma till sin rätt. Även med välskrivna manus var hon inte alltid lätt att regissera. Ingmar Bergman och Ingrid uppges ha haft hårda duster under inspelningen av ¨Höstsonaten¨ (1978)

Ingrid dokumenterade flitigt sitt privatliv med filmkameran. Även hennes älskade fars, fotografen Julius Bergmans, foton och filmer har teamet haft tillgång till. Sveriges senaste internationella stjärna Alicia Wikander ger oss Ingrids röst i valda stycken ur hennes brev och dagböcker.
Av Ingrids barn får vi en bild av henne som mor, en älskad mamma som de ofta saknade under uppväxtåren. Av Ingrids brev och dagböcker framgår att också hon saknar sina barn.

Ingrid Bergman anses av American Film Institute vara en av de främsta skådespelerskorna genom tiderna. Stig Björkmans och producenten Stina Gardells dokumentärfilm befäster bilden av henne som en stark och modig skådespelerska som älskar sitt arbete över allt annat.
Det blir fyra filmögon för ”Jag är Ingrid”
2015-08-21

Eva Sarman