Förvaret

Upprörande och välgjort om landets rättslösa immigranter

Regi: Anna Persson, Shaon Chakraborty

Producent Anna Weitz, RÅFILM

Genre: Dokumentär

Speltid: 99 min.

Svensk biopremiär: 10 april 2015

Distributör: Folkets bio

Förvaret är en skildring av Migrationsverkets låsta rum, där människor kan frihetsberövas på obestämd tid, utan att ha begått något brott. Hur kan svenska staten genomföra ett frihetsberövande, utan rättslig grund, mot människor som enbart använt sin rätt att söka asyl?

Med den utgångspunkten gör regissörerna Anna Persson och Shaon Chakraborty nu sina starka långfilmsdebuter, vilket de gör mästerligt. Med personalen på Förvaret i Flen och de förvarhållna individerna som skådespelare, så blir filmen fullständigt trovärdig och äkta, trots att det inte är fiktion. Det är ett verkligt förhållande som spelas upp i filmen. Bland annat hur en kvinna pressas till det yttersta med utmejslade förhörsmetoder, som tvingar henne bort från sina barn och sin man, för att hon en gång har ljugit om sin identitet.

Filmens budskap är, att godtyckligt placeras oskyldiga i förvar, utan juridisk granskning eller rättsligt förtroendefulla skäl till inlåsning.

De medverkande i filmen, allt ifrån mannen som släpps utan skäl, ut till ingenting, någonstans bortåt Örebro, till den kvinna som krossas av sin egen oförståelse av sin advokats nonchalans. Och även om Svenska kyrkans utsträckta hand, som inte når fram, då rådgivningsbyrån inte tar upp fallet.

Regissörerna studerade förhållandena i Förvaret i Flen under 6 månader, innan de började spela in filmen. De skapade då ett unikt förtroendekapital, som gjorde det möjligt att göra filmen. Den unge mannen som släpptes utan skäl, finns med på länk i ett samtal direkt efter filmen. Tillsammans med två av migrationsverkets jurister vittnas om godtyckligheten och om det icke juridiskt korrekta förvaret av oskyldiga, på obestämd tid, i Sverige år 2015. Man tycker det bör skapas en tillsynsmyndighet, som ska granska landets olika ”Förvar”.

Det är en viktig film, som borde vara ett obligatorium för personal inom social- och rättsväsendet.

Filmen får fyra filmögon av fem.
2015-04-12

Henrik Tibblin