In the Woods är en modern tvist på de klassiska sagorna av Bröderna Grimm. Filmen flätar samman Rödluvan, Askungen, Jack och Bönstjälken och Rapunzel till en musikal, men handlar basic om en bagare och hans fru. De vill ha barn och skapa en familj, men en häxa har lagt en förbannelse över dem. De ger sig ut för att samla ihop de fyra ingredienser, gyllene hår, röd cape, vit ko och magiska bönor, som häxan behöver för att dels själv bli ung och vacker igen, men också för att paret ska få barn. Själv får häxan inte röra vid komponenterna.
Filmen kan vara ibland vara skrämmande för barn och är en ganska rörig och seg äventyrsfilm. Det finns humor här och där, men det räcker inte för att lyfta intresset för filmen. Huvudrollerna görs av James Corden som bagaren och Emily Blunt som hans hustru. Båda gör sina rollkaraktärer med inlevelse och profession. Häxan görs magnifikt av Meryl Streep, men hennes ljusa, goda väsen som person övertygar inte om häxans ondska. Sidofigurerna som vargen (Johnny Depp) och Rödluvan (Lilla Crawford och även Askungen (Anna Kendrick) fyller sina uppgifter väl.
Men filmen är för lång. När väl historierna vävts ihop och happy end står för dörren, så tar en annan story vid. Den fyller ingen funktion, utan bidrar bara till träsmak i biofåtöljen. Mest irriterande är musiken och sångerna, som alla låter likadant. Ingen melodi stannar kvar i minnet eller kommer att bli någon showstopper.
Grafiken är välgjord, filmbilderna stämningsfulla och delvis vackra, men tempot är ojämnt. Filmen är en ambitiös satsning i alla avseenden, inte minst de meriterade skådespelarna, men ändå blir det varken hemskt, tjusigt, roligt eller spännande. De flesta scenerna utspelas i skogen, som titelns anger, och det begränsar scenografin. Det hade varit kul att få se balsalen med prinsen och Askungen eller det landskap som Jack med Bönstjälken ser och upplever, när han klättrat upp på toppen till Jättens värld.
In the Woods är ingen familjefilm. Den är för långsam för barn och inte tillräckligt dramatisk för att fånga en äldre publik. Men man kan alltid chansa. Filmen marknadsförs hårt och väcker nog en hel del nyfikenhet. En och annan bli kanske nöjd, men själv längtade jag hem efter halva filmen. Det blir två filmögon av fem.
2015-04-01
