Lunchbox

eye eye eye eye

Lunchbox 

Orginaltitel: The Lunchbox
Manus och Regi: Ritesh Batra
I rollerna: Irrfan Khan, Nimrat Kaur, Nawazuddin Siddoqui m. fl.
Genre: Drama, komedi
Speltid: 104 min.
Land: Indien
Svensk biopremiär: 25 april 2014
Svensk distributör: Scanbox Entertainment
Länk till IMDb

En behaglig, indisk påminnelse om det viktiga i livet.
I den intensiva mångmiljonstaden Mumbai (till 1996 kallad Bombay) finns ett system för leverans av lunchlådor till arbetsplatser kallat ”Dabawalla”. Det är en dörr-till-dörr leverans och för att alltid komma till rätt adress i rätt tid, är lådorna försedda med olika färger och koder. Systemet har blivit världskänt för att alltid komma fram oavsett avstånd, hinder eller folkmyller på vägen. Lunchlådorna (Dabba) är också fyndigt utformade och ger plats för en flerrätters lunch.

Hemmafrun Illa (Nimrat Kaur) har som rutin varje morgon, att laga en lunch till sin arbetande man. Hon lägger stor omsorg i matlagningen för att få mera uppskattning av sin man. Trots det säkra leveranssystemet blir en dag lådan fellevererad och hamnar i stället hos den ensamme, triste änklingen och revisorn Sajaan Fernandes (Irrfan Khan) som är känd från SVT-serien ”In treatment” och ”Life of Pi” med Oscarsbelöningar. Den ljuvliga måltiden ger färg i den gråa arbetsvardagen för Sajaan. Snart följer en korrespondens på lappar gömda i ”dabban” som för båda skapar hopp och förväntningar inför framtiden. Sajaan och Ila finner sympati för varandra och ger uttryck för sina innersta tankar och förväntningar på livet.

Filmen ger en bild av individens, människans ensamhet i storstadslivet som monotonin i vardagsrutinerna. Tiden går och av förväntningar blir till sist ingenting.

De två huvudskådespelarna är mycket bra när de förmedlar en växande vilja att förändra sin tillvaro. Det är behagligt att se dem. Kvinnan står för vitalitet och kraft och har ”magin i sina händer”. Irrfan Khan är utomordentlig i sina ansiktsuttryck och man förstår hur grått han ser på livet utan att ens behöva säga något. Senare i filmen uttrycker han en vilja att återigen börja leva, samtidigt som han kämpar mot sin själv.

Filmen har inte mycket dialoger och det behövs heller inte. Ofta sker händelser med charm och en humoristisk underton. Man får också ta del av det livliga storstadslivet i Mumbai med sitt gatuliv, sina lekande barn och åkande och sjungande tågresenärer. Bilderna är typiska för Indien och Mumbai och ger samtidigt en bild av en typisk storstad i världen med brist på gemenskap och uppskattning trots allt myller i staden. Detta förmedlas på ett intressant sätt och är filmen är underhållande att se.

Regissören, manusförfattaren och långfilmsdebutanten av filmen, Ritesh Batra, använder birollerna i filmen för att också med små uttryck ge perspektiv på hur man lever ett kärleksfullt och innehållsrikt liv. I slutet av filmen, som är den bästa delen, blir det inte som man kanske förutsett. På ett charmfullt sätt avslutas Lunchbox med ett reflekterande av livet och vikten av att ta sig förbi dess hinder. Filmen får fyra starka filmögon.
2014-04-04
peterCimoch6

Peter Chimoch
Jan-Eje FerlingFörfattare