American Hustle

eye eye eye eye

americanhustle
Amy Adams och Christian Bale i American Hustle.

Regi: David O. Russel
Manus: David O. Russel, Eric Warren Singer
Medverkande: Christian Bale, Bradley Cooper, Amy Adams, Jeremy Renner, Jennifer Lawrence, Louis C.K
Genre: Komedi, drama
Land: USA
Speltid: 138 min
Biopremiär: 21 februari 2014
Språk: Engelska
Distributör: Noble Entertainment
Länk till IMDb

Skådespelarna lyfter filmen med svagt manus.
American Hustle handlar om den så kallade Abscam-affären som utspelades i USA under slutet av 70-talet. I centrum står en skicklig bedragare vid namn Irving Rosenfeld och hans kumpan tillika älskarinna, den sexiga och knivskarpa Sydney Prosser. Båda har levt i lyx och flärd som finansierats av bedrägerier och lån-fiffel. Men nu tvingas de samarbeta med FBI för att slippa egna straff. Planen, som inbegriper både borgmästare och shejkar och som FBI-agenten Richie DiMaso har klurat ihop, förvärras och kompliceras dock hela tiden. Hans ambitioner är att försöka ta fast både maffian och högt uppsatta politiker. Allt blir till en välfylld bensindunk av lögner, som Irvings fru Rosalyn tänder på.    

 En del av det här är faktiskt sant” står det på bioduken innan de två huvudrollerna börjar presentera filmen. Ordet ”faktiskt” fastnade jag för och tänkte först jag att det bara var ett nytt sätt att skriva ”baserad” på. Men i filmen inser jag att den värld som visas upp på duken inte är verklig.

Självklart är miljöerna, kläderna och musiken som hämtade från sent 70-tal och filmen förtjänar alla priser den fått inom just dessa gebit. Men det är hela galenskapen i filmen som skapar fantasivärlden, allt ifrån den twistade planen till de skruvade karaktärerna. Samtliga har skyhöga ambitioner och något helt verklighetsfrånvarande i blicken, men med ett överraskande undantag av Louis C. K´s roll som chef på FBI. Ordet ”faktiskt” blir viktigt att hålla fast vid, så man påminner sig om att berättelsen har ben i verkligheten även om den bitvis kan kännas spretig med scener som inte riktigt smidigt löper in i varandra.  

Jag läste att David O. Russel lät skådespelarna improvisera så mycket att det till och med skadat storyn, och det märks. Historien är inte helt hundra. De vändningar som sker skulle jag gärna se fick lite mera slagkraft och tydlighet. Men vad som ändå gör American Hustle till en sevärd film är skådespelarinsatserna.

Det är tunga namn i rollistan. Att man knappt känner igen dem under i stora delar av filmen visar på lyckad casting. Det är både gruppdynamiken och improvisationerna från enskilda aktörer som bidrar till ett lyckat resultat. Jag lever i alla fall in mig i karaktärernas öden och både lider och njuter med dem.

Christan Bales roll som Irving Rosenfeld, med en urusel överkamning, skapar medlidande hos mig. Jennifer Lawrence, som spelar hans komplett galna fru Rosalyn, övertygar helt i den rollen.

Filmen kommer att hatas av en del och älskas av andra. Men det jag vill ta fasta på och lyfta fram är skådespelarnas yrkesskicklighet. Dessutom är filmen väldigt snyggt gjord.

Fyra filmögon, faktiskt
2014-01-11
JensIsaksson2

Jens Isaksson
Jan-Eje FerlingFörfattare